Förstår ni att jag gillar den här platsen? Åh, älskade Söråsen. Här är alltså min pojkvän uppvuxen. Mitt ute i skogen 20 minuter utanför Tranås. Här har jag tillbringat många dagar detta jullov och en alldeles särskilt vacker dag såg det ut såhär. Detta paradis har varit ett fantastiskt ställe att komma ut till, en plats att andas och tänka på. Eller inte tänka alls.
Vill man kan man alltid gå och hälsa på de här krabaterna. De är så förnöjsamma med livet, och ibland är det lärorikt att bara stå och titta på dem. Påminnas om hur onödigt det är att jaga upp sig över småsaker och istället försöka ta livet lite mer som en ko. Och tröttnar man på det kan man alltid gå och hälsa på kattungarna och lära sig av dem - hur fantastiskt livet kan vara om man ser tjusningen i de små sakerna, hur häftigt livet blir om man vågar leka lite, hoppa från höga höjder och samtidigt se till att sova i solen så ofta det går.
Och tröttnar man på det kan man gå ner och hugga ved. Då får man ur sig lite aggressioner och gör nytta samtidigt. Dessutom får man muskler, och det är bra har jag hört.
Och sedan, efter pulka nerför grusvägen eller snöbollskrig på åkern kan man gå in och dricka varm choklad och få höra Mamma Mu läsas av Kristina som godnattsaga. Och fast att man är snart 19 år kan man få känna sig som 7 och alldeles varm i kroppen somna framför den öppna spisen och se fram emot en ny dag.
Jag har lärt mig älska stillheten, tystnaden och lugnet ute i Söråsen. Det läker mig. Och att få ytterligare en familj och ett hem att hålla av är lycka för mig. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar