Då man passar på att se livet i små ögonblick.

Jag är inte så ofta spontan, för tillfället går all tid till nödvändigheter och vila. Det är viktigt, men också tråkigt. Idag blev därför ett undantag. Med 20 minuters marginal bestämde jag mig för att ta bussen till Jönköping och Alexander. Han fick veta att han är ledig idag, och då jag inte har några lektioner så då passade ett spontanbesök bra.

Om 40 minuter är jag framme. Mys, lite plugg, vila och kramar står på schemat. Idag känns som en dag att ta tillvara på!

lugnet här är precis vad jag behöver.

Detta är min utsikt. Jag bor i Söråsen hos min pojkväns familj denna helg och det är väldigt mysigt. Jag saknade dock pappa och mamma lite förut, så jag slog en signal hem till Snickarebacken. Nu känns det bättre igen, hemmakär som jag är. 

Det är fint att sitta vid någon annans köksbord, bredvid någon annans syster och känna mig som hemma i någon annans hem. Alexander är iväg och jobbar med sin pappa, så jag passar på att skriva skolarbeten och  gosa med små kattungar under tiden han tjänar in brödfödan. 

Igår var vi på släktkalas hos hans kusin, en trevlig kväll även om jag var tvungen att sova innan för att orka med. Dock är jag trött som få idag, ska gå ut en promenad på grusvägen nu med Kristina, Alexanders mamma och sedan sova lite innan middagen. Lugna söndag - jag välkomnar dig med öppna armar! 

det lyser på allt det vackra och jag ler.

Idag är en bra dag, en glad dag. Men ack så trött jag var efter fyra lektioner. Det fick bli en timmes tupplur när jag kom hem och nu sitter jag och försöker formulera mina tankar kring abort i en uppsats som ska lämnas in efter helgen. Utanför fönstret går solen ner och de sista strålarna lyser upp träden som med alla sina färger är fantastiskt vackra. Livet är fint mina vänner. Vi ska bara orka se det. 

Om att inte kunna sova och om akrobater på lina nästan vid himlen.

Nu ska vi sova, min lilla nalle och jag. Mamma kom just och gav mig en godnattpuss och berättade vad hennes mamma brukade säga till henne när hon inte kunde somna som barn. "Tänk på något roligt, sa mamma alltid. Jag gjorde som hon sa, och jag vet inte varför, men jag tänkte alltid på en cirkus."
Det ska jag testa inatt om jag får tillfälle. Då kan jag och Nalle ligga och fantisera om fina tält och elefanter och människor som går på lina högt uppe i luften. Då känns nog allt bättre, och kanske kan jag få somna och sova gott. Det skulle jag behöva.
Godnatt

Ps. Jag känner redan hur känslan av spänning kommer krypande. Vilken upplevelse det var att få gå på cirkus! Minns det så väl. Det var tider det.

små glimtar av ett vanligt liv, ett liv med dig och mindre mörker..

Här ser ni mig, glad efter att äntligen hittat en cach på vår geocaching-promenad i helgen. Vad detta är kan ni läsa i min vän Jens blogg här, men man kan enkelt förklara det som en gps-baserad skattjakt för att hitta cacher i både städer och skogar. Märkligt (och lite nördigt), jag vet. Men Alexander har snöat in på detta och jag tycker det är ett trevligt sätt att vara ute i naturen på. Min helg har alltså bestått av många minuters letande efter dolda föremål i min stad, ett lagom energikrävande sätt att fördriva tiden på. Dessutom trevligt om man har pojken vid sin sida.

I övrig har min helg mest bestått av att vila, spela spel och ta vara på tiden med familj och pojkvän. Min fina vän Lovisa hälsade på lite i fredags kväll och vi spelade Barn-Alias. Jag blev så inspirerad att jag tvingade med Alexander (som kom hit vid lunchtid i lördags) att gå på stan och hitta ett vanligt Alias. (Ett ordförklaringsspel där man är i lag och ska förklara ord för varandra så snabbt som möjligt) Sedan tvingade jag honom att öva på detta så att vi skulle kunna vinna över mamma och pappa på lördag kväll, något vi dock misslyckades med. Mina föräldrar har varit gifta i 20 år, jag skyller förlusten på det. 

Innan den svidande förlusten hade vi tillbringat två timmar på picknick i solnedgången på ett berg. Så fantastiskt mysigt och ett sådant tillfälle man minns och får energi av långt efteråt. Lycka!

Söndagen bestod av sovmorgon och frukost på sängen, lång promenad, prat och massa kramar. Så värdefullt att ha lite mer än ett dygn tillsammans, bara vara och komma ihåg hur det känns att vara två. Denna helg ska jag leva på länge. 

framtiden är vår.

I lördags när jag kom upp ur källartrappen, röd i ansiktet efter jobbigt gympapass och allmänt ofräsch stod min älskade, bättre hälft, bästa vän och pojkvän i min hall med en ros i handen. Så viskade han att han älskar mig och pussade mig på munnen. Jag höll på att trilla ner för trappen igen så glad och överraskad blev jag. 

Tänk att han mitt i allt elände och mörker vill vara min. Det gör mig alldeles varm i hjärtat. 

och jag ska gå i hennes skugga tills hon trampat upp ett spår. sen ska jag lyfta hennes händer och säga - där ser du själv hur högt du når.

just nu är det svårt att gå, som när jag staplade upp för trappan i pappas skor häromdagen. 

men på något sätt ska det lösa sig, nu har jag börjat. och det blir bra. det måste det bli.  

att nåt så litet kan göra mig så glad.

När jag jobbade i somras blev jag helt kär i denna lilla fina tändsticksask för 10 kr. Jag tycker den är så fin att jag kan stanna upp och bara titta på den ibland, precis som jag ibland tar upp stenarna jag fått av A i min hand och blir glad av dem. Sånt gillar jag. 

om att ta tag i saker och vara nöjd över det.

Såhär har jag suttit hela kvällen, med massa tända ljus och mysmusik. Jag har börjat (äntligen!) på mitt projektarbete, läst in mig på ämnet och formulerat ett första provisoriskt syfte. Stolt över mig själv. Nu har jag börjat. Närmre än såhär har jag aldrig varit att bli klar. 

Heja mig.  

och jag ska hålla mig i även när det vore smidigast att bara falla.

Pappa har byggt en gunga till oss, fast att vi är nästan vuxna nu. Den är perfekt att sitta och filosofera på, äta frukost på, skratta och prata hemlisar på. Sedan kan den gunga jättehögt också, sådär så att jag får hysteriska anfall för att det är så läskigt och roligt på samma gång. En gång fick Alexander för sig att jag skulle hoppa av gungan i farten ner i hans famn, det slutade med en krasch och sedan dess försöker jag hålla mig i även när det kittlar som mest. Säkrast så. 

Idag fick gungan vara en liten viloplats när jag kom hem efter en simtur. Satt där i höstsolen och njöt en stund, hörde om någons dag och talade om att jag älskar. 

Små fina stunder i livet. Stunder jag ska komma ihåg. 

när man har lust att ge upp innan man ens börjat.

Kanske känner ni också så ibland? Känslan av att liksom ha fastnat, inte orkat upp? Kanske i små saker eller i livet självt. Just nu sitter jag och försöker sparka igång mig själv att ta tag i mitt projektarbete och känslan av hopplöshet infinner sig. Jag inser hur vansinnigt många timmar jag kommer få spendera framför en dataskärm, hur många gånger jag kommer slänga allt i golvet och bara vilja ge upp. Kanske faktiskt också göra det. 

Nu tänker jag unna mig en lång simtur innan jag cyklar hem och fortsätter med skolarbete. Längtar tills jag är klar med detta. Ett år lär det ta. Det får det väl vara värt. 

konsten att göra saker mysigare än de är.

När man kan göra saker mysigare än de är, då försöker jag göra det. Därför tände jag i brasan när jag kom hem från skolan och har sedan legat på golvet framför den och skrivit klart en uppgift som skulle lämnats in i maj. Jag ligger nästan alltid på golvet när jag ska uträtta saker, pyssla, skriva eller fundera. Golv är så bra. Just därför passade jag på att utnyttja mattan framför värmen och nu några timmar senare kan jag stolt säga att jag är klar med mitt arbete. Heja mig. 4 månader försent kunde blivit fler. 

De övriga två läxor som jag planerat att göra klart idag får vänta. Nu har jag varit duktig nog. För, när man kan göra saker mysigare än de är, då försöker jag göra det. Så nu ska jag krypa ner under mitt täcke och läsa. Somna i tid för en gångs skull så att jag imorgon orkar göra klart det jag skulle gjort idag. 

Man får inte vara dum vet ni. 

om att tävla om kärleken. och förlora.

Senast igår hånade jag min man för att han älskar frukost nästan mer än mig. Faktum är att jag nog kan ta bort det lilla ordet nästan. Ibland när vi ska sova hör jag en liten röst som viskar i mitt öra, Jonna vet du vad jag längtar efter? och jag tänker i mitt lilla förblindade kärlekstillstånd att han ska säga något i stil med att  få vakna upp bredvid dig och vara lycklig över att det är vi. (Så tänker nämligen jag.) För att inte avslöja mig låtsas jag vara ovetande av hans kärlek och säger

- Nej älskling jag har ingen aning, vad längtar du efter?

Svaret svider. 

- Frukost. 

Han säger det med en sådan längtan i rösten att jag inte kan ta fel - jag och dagens första mål alltid kommer vara konkurrenter om kärleken från A. En tuff strid, i alla fall om man går in för att vinna. Vad jag har för chans mot havregrynsgröt och stekt ägg liksom? Så jag får ge mig, se kampen förlorad och inse att det ändå är helt okej. Frukost är gott. I alla fall de dagar man får äta den tillsammans. 

För Alexander gillar chokladbollar till frukost. Det gör jag med. 

här och ingen annan stans.

Jag inser att jag är lyckligt lottad som har vänner som kommer hem till mig i mysbyxor, som kryper upp i soffan och bara är. Vänner i vars sällskap fil duger som kvällsmat och man inte bryr sig om något annat än varandra. En kravfri gemenskap att bara vara i, vila i, hoppas i, längta i och leva i. Det är värdefullt.

Vi ses varje söndagkväll hemma hos varandra, pratar om livet eller pratar om ingenting. Två timmar i veckan avsatta för vänner, nya och gamla, som bara vill få sitta i någon annans soffa den kvällen, som vill pausa från resten av livet och ta del av varandras tankar. 

Jag minns en gång för flera månader sedan när jag var så trött att jag inte orkade någonting. Jag släpade mig ur min egen soffa och gick istället och la mig i Marias. Blev serverad te och en macka, och fick sedan ligga kvar där. Trött och blek. För att det var det jag behövde. Och för att de såg det. 

Jag älskar att göra mig fin ibland, gå på fest eller annat partaj. Det finns bra saker i att anstränga sig för att skapa trevliga kvällar, stunder att minnas, kvällar som är lite extra. Men det är farligt om man tror att det enda sättet att umgås är i kavaj och ögonskugga, med finmiddag och efterrätt. Om man tror att det bara är de stunderna som räknas. För så är det inte. 

Just därför älskar jag våra tjejkvällar. För att det är så långt ifrån uppklädda, förberedda festliga kvällar det kan komma. För att det enda vi gör är dricker te och pratar. För att det allra enklaste är det vackraste. För att det ger mig så mycket energi och kärlek att jag blir alldeles varm i hjärtat. 

Och just när jag sitter där, ler åt någon, möter någons blick eller får lyssna till någons berättelse så känner jag 

här vill jag vara. Här och ingen annan stans.