I lördags när jag kom upp ur källartrappen, röd i ansiktet efter jobbigt gympapass och allmänt ofräsch stod min älskade, bättre hälft, bästa vän och pojkvän i min hall med en ros i handen. Så viskade han att han älskar mig och pussade mig på munnen. Jag höll på att trilla ner för trappen igen så glad och överraskad blev jag.
Tänk att han mitt i allt elände och mörker vill vara min. Det gör mig alldeles varm i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar