Pappa har byggt en gunga till oss, fast att vi är nästan vuxna nu. Den är perfekt att sitta och filosofera på, äta frukost på, skratta och prata hemlisar på. Sedan kan den gunga jättehögt också, sådär så att jag får hysteriska anfall för att det är så läskigt och roligt på samma gång. En gång fick Alexander för sig att jag skulle hoppa av gungan i farten ner i hans famn, det slutade med en krasch och sedan dess försöker jag hålla mig i även när det kittlar som mest. Säkrast så.
Idag fick gungan vara en liten viloplats när jag kom hem efter en simtur. Satt där i höstsolen och njöt en stund, hörde om någons dag och talade om att jag älskar.
Små fina stunder i livet. Stunder jag ska komma ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar