flätor som ska väck.

Nu har jag börjat det tidskrävande och tålamodsprövande projektet att ta ur alla flätor ur mitt hår. Runt 250 flätor är det som ska väck. Jag har nog fått bort 50 vid det här laget i alla fall. Någon som vill hjälpa mig med resterande 200? 

När jag tog ur flätorna i Kenya så bjöd jag ju in ett gäng tjejer från Love School som fixade alltihop på under 2 timmar, och idag saknar jag dem extra mycket. För nu sitter jag med en tandpetare eller bara med naglarna och drar upp varje fläta, en efter en. Till slut får man bort det löshår som är fäst i mitt egna hår vid hårbotten och då kan man lirka bort plasthåret och reda ut mitt egna hår. Det var exakt så de gjorde också, bara det att de var många fler. Och att de såg vad de gjorde. 

Hur som helst så har jag klippt av topparna cirka 2 dm så att flätornas längd är samma som mitt eget hår. På det viset sparade jag lite tid i alla fall. Sjukt skum känsla när Alexander satte saxen i och klippte! 

Nähä, nu ska jag ta och fortsätta mitt lilla projekt. Tacksam för mamma och Alexander som hjälpt mig med ett gäng flätor var de senaste dagarna. Men idag är jag ensam, så lika bra att sätta igång igen. Tjo! 

Så tacksam (och lite arg).

Jag har haft en så fantastisk helg. Lycklig och påfylld med massa energi inför veckan som kommer. Har njutit så mycket. Jag började jobba i fredags eftermiddag och körde vaken-natt på jobbet där jag trivs extra bra. Alexander jobbade också natt och när vi slutat kl 10 på lördagen gick vi (han rätt fräsch och jag som ett spöke hög på socker för att hålla mig vaken) och förtidsröstade. (SÅ viktigt och stort!) Solen sken och vi åt en piggelin till andra-frukost. Därefter åkte vi till Söråsen och jag slocknade i en soffa fram till lunch. Åt otroligt gott, köttgryta på eget ekologiskt kött och sedan gick vi en promenad för att se allt som hänt i Söråsen på sista tiden. Jag hälsade på nya tjuren, kollade kalvar och den nya dammen om grävts och sedan kom åskan. Helt dygnsura blev vi upphämtade av Alexanders mormor i bilen och fick sedan mysa inomhus hemma hos farmor som bjöd på kaka, tårta och bullar. 

Vi kröp upp i soffan efter kvällsmat och kollade på "En oväntad vänskap" tillsammans med hela familjen Samuelsson. Så himla fin film. Somnade sedan gott i vårt rum (njuter lika mycket varje gång jag får krypa ner i sängen där. Bred, precis lagom hård och med nya lakan, täcken och kuddar - allt vitt. Känns så lyxigt! Världens bästa julklapp till oss.) 

I morse försov vi oss eftersom jag stängde av klockan i sömnen, men efter lite rop från omgivningen klev vi upp till en dag i solsken. Vi åt lång lyxig frukost i växthuset tillsammans och sedan kunde vi gå och titta in 3 alldeles nyfödda kattungar. Så himla fint! Jag gick en promenad med svärföräldrarna och plockade blommor till mamma, och sedan lämnade vi Söråsen. Alexander började jobba och jag åkte hem till familjen och firade mors dag. Vi åt rysligt gott och sedan tog vi eftermiddagsfikat och tupplur på sjön. Nu ikväll har jag "jobbat" som kontaktperson åt min vän och vi har spelat kubb och sjungit. Världens bästa jobb. Bli kontaktpersoner vänner! 

Nu slappar jag i soffan, bestämt mig för att vara ledig i morgon bara för att jag får och kan. Tittar på valvakan och oroas över vissa delar och gläds över andra. Samtidigt skäms jag. Hälften av Sveriges befolkning med åldern inne har inte röstat. HUR kan man låta bli att göra sin röst hörd? Hur korkad får man bli? Hur ansvarslös får man vara? Och hur kan det vara ett positivt rekord att faktiskt hälften har använt sin röst? Människor dör för sin rätt att få rösta runt om i världen, och ändå väljer hälften av svenskarna att inte använda sin rättighet. Sorgligt och skrämmande. 

Men trots oro och glädje över resultatet i EU-valet har jag haft en fantastisk helg. Helt otroligt bra. Lycklig och tacksam ända in i märgen. Nu är jag laddad för veckan framöver. Härligt! 

tillbaka i vardagen som inte är vardag.

Idag har jag ätit långfrukost med en fin vän, pratat och pratat om Kenya och livet i allmänhet. Sedan har jag i förtvivlan sökt jobb eftersom jag inte fick alls så mycket timmar som jag räknat med på det jobb jag fått. Efter några timmars ringande, tänkande, fiskande och "andas djupt det löser sig" så fick jag f a n t a s t i s k t nog jobb fyra veckor till! Alltså den lyckan. Nu har jag jobb i 8 veckor, och eftersom det är inom vården kommer åtminstone de fyra sista veckorna innebära långa pass men också långa "pass" av ledig tid mellan dem. Känns väldigt bra!

Men eftersom jag och mannen min jobbar inom vården båda två och går på olika scheman är det oklart hur mycket vi kommer kunna semestra ihop i sommar. Därför slår vi två flugor i en smäll och förenar nytta med nöje genom att gör en liten tripp till Lund i morgon. Där ska vi fixa lite inför hösten, om allt går som planerat flyttar Alexander dit i september och nu ska vi ner och kolla in hans rum i studentkorridoren. Sedan tänkte nog han försöka göra sitt bästa för att jag ska falla pladask för denna stad eftersom han med stor sannolikhet kommer bo där många år framöver. (Där har vi nöjet i resan. Jag hoppas på två fina dagar!)

Ja ni - livet. Och denna period när den näst vanligaste frågan (efter "har du haft det bra i Kenya?") är "vad ska du göra nu då när du kommit hem? Vad ska du hitta på i höst?" är JAG VET INTE. Än måste många pusselbitar falla på plats och inget är hugget i sten. Vi får se helt enkelt. Tyvärr är inte detta med is i magen och hakuna matata min starkaste sida. Men jag gör så gott jag kan och hoppas att jag någon gång kan se tillbaka och inse

att det faktiskt gjorde det. Det löste sig.

Om att komma hem.

Åh vad det är skönt att vara hemma. Jag flög hem en vecka tidigare än planerat och kom hem lagom till påskdagen. Resan gick bra och nu har jag haft lite tid på mig att landa. Det var nästan en större omställning att komma hem igen än det var att komma till Kenya. Nu har jag varit i Sverige i två veckor och på den tiden har jag hunnit med rätt mycket. Till exempel har jag toppat min 8-veckors magsjuka med en extrem magsjukeversion, gjort två sjukhusbesök, firat påsk, tillbringat några dygn i Söråsen, förberett och firat mammas 50-årsfödelsedag, varit i kyrkan, träffat lite vänner, träffat ännu mer bekanta som undrar hur det varit, varit på picknick, spelat spel, badat badtunna, fikat med mormor, vaxat våran båt, cyklat, sett på film med Alexander och i största allmänhet bara försökt vänja mig vid att vara hemma i ett tryggt och säkert land igen. 

Frågor som "Har du haft det bra?" brukar få standardsvaret: "Både bra och dåligt. Det har varit helt fantastiskt men också jobbigt, jag är glad att jag åkte och glad att jag är hemma igen". Vill man ha det långa, mer ingående och nyanserade svaret får man nog sätta sig ner och fika med mig några gånger det närmaste året. För olika saker känns olika mycket, just nu är det mest bara väldigt skönt att vara hemma just för att det var så osäkert och oroligt sista veckorna jag var borta. Om några veckor är det kanske mer känslor som "jag vill tillbaka - NU" som märks. Jag tror inte jag ger en sann bild om vad jag varit med om ifall man bara frågar en gång. Det varierar från dag till dag. Ibland vill jag aldrig mer tillbaka dit och ibland skulle jag kunna tänka mig att flytta dit för en längre period. Och ja, jag tror de flesta förstår att det är väldigt mycket känslor, tankar och frågor som kommer efter en sådan här resa. Livet ändras men kan också läskigt snabbt bli detsamma igen. 

Just nu försöker jag bara vara. Öppna fönstret i vårt sovrum i Söråsen, titta ut över nyfödda kalvar, träd vars knoppar slår ut, tystnad, frisk luft, trygghet och en fin natur, människor jag tycker om och ett land som välkomnat mig med vår. Så landa i att jag nog aldrig kommer kunna beskriva vad jag varit med om. Och att det får vara okej. 

HEMMA!

Det här med att ni skulle kunna följa min resa på denna blogg gick ju riktigt skitdåligt. Av oklara anledningar vägrade min inloggning att fungera från Nairobi och efter mycket krångel fick jag till slut göra en ny blogg. Så vill ni läsa om min resa så får ni kolla in

jonnaskenya.blogg.se

Jag kommer fortsätta skriva de texter som handlar om Kenya där ett tag fram över för att sedan helt övergå till denna blogg igen. Så tills vidare blir det två bloggar - en vardag&tankar-blogg (denna) och en kenyablogg (länken ovan).

Hoppas ni finns kvar trots denna lååånga paus här.
kram.