Idag har jag ätit långfrukost med en fin vän, pratat och pratat om Kenya och livet i allmänhet. Sedan har jag i förtvivlan sökt jobb eftersom jag inte fick alls så mycket timmar som jag räknat med på det jobb jag fått. Efter några timmars ringande, tänkande, fiskande och "andas djupt det löser sig" så fick jag f a n t a s t i s k t nog jobb fyra veckor till! Alltså den lyckan. Nu har jag jobb i 8 veckor, och eftersom det är inom vården kommer åtminstone de fyra sista veckorna innebära långa pass men också långa "pass" av ledig tid mellan dem. Känns väldigt bra!
Men eftersom jag och mannen min jobbar inom vården båda två och går på olika scheman är det oklart hur mycket vi kommer kunna semestra ihop i sommar. Därför slår vi två flugor i en smäll och förenar nytta med nöje genom att gör en liten tripp till Lund i morgon. Där ska vi fixa lite inför hösten, om allt går som planerat flyttar Alexander dit i september och nu ska vi ner och kolla in hans rum i studentkorridoren. Sedan tänkte nog han försöka göra sitt bästa för att jag ska falla pladask för denna stad eftersom han med stor sannolikhet kommer bo där många år framöver. (Där har vi nöjet i resan. Jag hoppas på två fina dagar!)
Ja ni - livet. Och denna period när den näst vanligaste frågan (efter "har du haft det bra i Kenya?") är "vad ska du göra nu då när du kommit hem? Vad ska du hitta på i höst?" är JAG VET INTE. Än måste många pusselbitar falla på plats och inget är hugget i sten. Vi får se helt enkelt. Tyvärr är inte detta med is i magen och hakuna matata min starkaste sida. Men jag gör så gott jag kan och hoppas att jag någon gång kan se tillbaka och inse
att det faktiskt gjorde det. Det löste sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar