lovisa&jag.

våra mammor träffades på BB, tjocka som få med vad som visade sig skulle vara varsin flicka i magen. de insåg att de bodde grannar och födde med ett dygns mellanrum mig & min vän. från den dagen så blev det liksom vi.

vi lekte i lekparken, plockade blommor, satt i varsitt hus och pratade i telefon med varandra trots att vi såg varandras hus, åt plommon tills vi fick ont i magen, sov bredvid varandra, åt mackor med prickigkorv och skrattade så att vi spottade oboy över allt. åren gick och vi började samma klass och tog sällskap till skolan varje dag.

16 och ett halv år har gått sedan vi föddes, 16 och ett halvt år av skratt, gräl och tårar. men också obeskrivlig glädje och vänskap. vi har gått i samma klass alla år, men livet förändras. helt plötsligt bor vi inte alls nära varandra utan i olika städer.

Nu börjar ett nytt kapitel, och det blir nog bra det med. för vi kan skriva det tillsammans, fast skilda åt.

om att vara liten.

tänk när man var så liten att det var ett stort äventyr att gå till lekparken i samma kvarter. tänk när man var så liten att skorna gärna fick sitta på fel fot bara man fick sätta på dem alldeles själv. tänk när man var så liten att kottar kunde förvandlas till goda muffins och att gunga kunde vara det roligaste i hela världen. tänk när man var så liten att livet var just det jag tror Gud menade att det skulle vara - färdigt att leva just där man och inte någon annanstans.


tänk då vilken gåva små barn är. de som får mig att inse att de faktiskt är ett äventyr att gå till parken. lär mig att det inte spelar så stor roll om skorna sitter på rätt fot, bara de faktiskt finns där. de som säger "Gunga Jonna!" och på så vis visar mig världen uppochner. som hjälper mig att väcka fantasin till liv igen och låter mig smaka på deras goda kott-muffins. de som hjälper mig att leva just där jag är och inte någon annanstans.
Tack gode Gud för Isac & Stina, och alla andra barn som du skapat. de lär mig så mycket om livet.

underbar afton.

kvällen har spenderats i en liten läckande plastbåt med 4 grabbar och några fiskespön. dessutom fick jag en kyss. av en abborre. riktigt härlig kväll. det är så befriande att umgås med killar ibland, så öppet och utan krusiduller med allting. jag gillar verkligen mina tjejkompisar, men ibland är det underbart att byta samtalsämnen och helt enkelt umgås med andra människor.

jag samlar på fina minnen. ikväll fick samlingen definitivt ett riktigt bra tillägg. en spegelblank sjö, en vacker solnedgång och dubbla regnbågar upplevda tillsammans med 4 härliga vänner. bättre kan det knappt bli.

os.

jag tycker väldigt mycket om att baka. när man är glad, ledsen, upprörd, förväntansfull eller bara sugen på något gott så hjälper det alltid att baka. men just idag lyckades jag visst bränna mina jordnötskakor.

tur att jag har väldigt fina vänner som kommer hem till mig imorgon och hjälper mig att äta upp de kakor som inte blev brända utan tvärtom ser väldigt goda ut. för att baka är roligt, men att äta upp resultatet blir mycket godare om det äts upp i goda vänners lag.

jag är förändrad.

jag vet inte var jag ska börja. jag vet inte vad jag ska skriva heller, men jag vet att jag vill. jag vill berätta om min dag. inte för att jag gjorde massa roliga saker, eller hittade på något särskilt, nej, denna dag är mer än så. den har förändrat mig.

men jag inser nu att det faktiskt inte går att återberätta vad jag upplevt idag. det vore att göra något stort väldigt litet. det vore att förminska Gud till min & din nivå, ta ifrån honom en del av den ära Han är värd.

det jag upplevt idag är ingen stor uppståndelse eller på något sätt häftigt för någon annan än just mig. men idag, idag upplevde jag Gud. det hördes ingen röst, det var ingen eld eller berg som föll, men ändå är jag säker på att det vad Gud. för ingen kan beröra mig så mer än just Honom.

jag satte Gud på prov för 2 veckor sedan. Sa till Honom att
- hörru du Gud, om du vill att jag ska satsa på dig till 100 procent, och detta genom att gå med i församlingen, då får du allt ta och visa det. jag ger dig några veckor, innan 22 augusti måste jag veta.

till saken hör att folk tjatat på mig i några år att gå med i församlingen, men jag har stretat emot. inte insett poängen med det, "jag hänger ju alltid i kyrkan ändå, varför ska jag gå med i församlingen? jag känner mig ändå inte utanför som det är" men efter en sommar med mycket samtal om Gud med vänner så bestämde jag mig som sagt för att ge Honom en chans att visa vad Han ville. bestämde mig för att se om det var nu det var dags att faktiskt gå med i församlingen. jag utmanade Gud och ja - se så det gick.

det var som sagt ingen röst som viskade i mitt öra att "Jonny,du ska gå med i församlingen", det var ingen som kom fram till mig och sa att Gud hade ett meddelande till mig genom dem, det var ingen eldskrift på väggen. nej, inget sånt. det enda var tårar. tårar under en gudstjänst. människor omkring mig som bad och en total frid. känslan av att vara totalt omsluten av kärlek.

och människorna omkring mig förvandlades från att vara tanter och farbrödrar till att bli min familj. Guds familj. En känsla av att det är här jag hör hemma. det är här, i Guds stora familj som jag ska vara. Jag ska vara en del av det, och för första gången så VILL jag vara en del av det.

det fick Gud mig att förstå idag. och för det är jag honom evigt tacksam.

mums.

jag älskar jordgubbar. särskilt med socker, på sjön en vacker sommardag.

när det är fint.

jag har inte haft en enda dålig dag på hela mitt sommarlov. det känns rätt najs faktiskt. jag njuter.

prat.

jag tycker om min vän ebba. hon ringde mig när jag var bortrest och min familj kunde inte förstå vad man kunde prata om i ett 35 minuter långt mobilsamtal, men det förstod jag alldeles utmärkt. med ebba kan man prata om allt möjligt. vi insåg att det inte räckte med ett telefonsamtal och därför har min första kväll hemma igen tillbringats med denna dam. vi gick en lång promenad och pratade. satte oss på en bänk och pratade ännu mer, och gick sedan hem och pratade ännu lite till.

jag älskar att prata. dela livet och tankar. det är så väldigt fint!

there is no place like home

är nu hemma efter helt underbar vecka i Kalmar med min familj och vår bästa extrafamilj Svensson. vi hyrde nedervåningen på ett hus nära havet och har helt enkelt haft semester. sol, bad och skratt får sammanfatta dessa underbara dagar.

men hur bra det än må vara när man är borta så är det ändå väldigt skönt att komma hem. hem till mitt och mina. allt som jag tycker så mycket om.

just nu vill jag inte vara någon annanstans i hela världen.

den meningen har vi sagt många gånger de senaste dagarna, och nog finns det anledning - min stora röriga familj+extrafamilj, ben&jerryglass, stranden, sol å 30 grader är riktigt fint, särskilt när man kombinerar dem. vi har det bra på vår semester, njuter i fulla drag och har det allmänt riktigt fint.
ta hand om er därhemma!
kram J å gänget.

man kan prata om vad tid är.

efter rysligt spännande volleybollmatcher, en tänkvärd andakt på bryggan och ett spontandopp med kläderna på avslutades tonårskvällen på Hättevik med prat och te. när det sedan var dags att bege sig hemåt bestämde vi oss för att gå istället för att ringa efter skjuts, och vi började promenera. det är himla fint att prata om livet med ett gäng vänner sådär mitt i natten när man vandrar hem. det är fantasiskt att fundera tillsammans och inte komma på någonting alls. för oavsett om man kommer fram till något svar på alla frågor eller ej, så har man i alla fall delat ett litet ögonblick, man har delat med sig av sina tankar. och det är bland det finaste man får vara med om. dela livet. jag tror att det är det som är livet.

sommar kan vara det bästa Gud någonsin skapat.

livet är typ perfekt. jag sitter i en sval klänning i skuggan under ett träd och lyssnar på musik och känner fortfarande smaken av jordgubbarna som jag åt för en stund sedan. det är nästan 30 grader ute och jag älskar det, körsbären börjar bli röda och fötterna är smutsiga efter alla promenader utan skor.
tack gode Gud för att du skapade sommaren. jag älskar den.

just nu

sitter jag i min sköna röda morgonrock ute i trädgården och tittar på min syster, far och grannar/extrasyskon som plockar kottar i trädgården. Isac & Stina tycker det är jättekul. eller åtminstone tills Stina hittade smultron,.. nu äter hon dem istället. nu tycker pappa att de plockat nog, och jag funderar på vad vi ska göra sedan. kanske läsa en saga eller åka och bada. det är det fina med sommarlov. man kan göra vad som helt men ändå ingenting. like it!

jag stinker.

ät aldrig surströmming. eller jo förresten, ät surströmming om:
- ni vill att det ska vända sig i magen på er
- ni vill att det ska lukta väldigt äckligt
- ni tycker det är trevligt med flugor som svärmar kring matbordet och på er mat
- ni tycker det är fräscht att äta rutten fisk.

jag gjorde misstaget att äta denna äckelfisk idag. för tillfället har jag vidrig, verkligen vidrig andedräkt. det går inte bort, och jag vet inte vad jag ska göra för att inte stinka rutten fisk.

mitt tips är fortfarande detta inläggs första mening. punkt.

en fin afton.

jag är glad ända in i hjärtat. har haft en väldigt fin kväll med 3 flickor. vi har:
1. gått igenom 5 kassar med utsorterade kläder från min garderob och provat, skrattat och hittat nya ägare till plaggen.
2. bakat scones.
3. ätit upp dem.
4. mumsat på jordgubbar med mjölk & socker.
5. pratat om allt och ingenting.
6. tittat på filmen "I taket lyser stjärnorna" och därmed gråtit en skvätt.
7. följts åt ut i natten och kramats hejdå, för nu far Mary till Frankrike, Holland och Tyskland i en månad.

jag älskar vänner, jag älskar sommar och jag älskar hela livet just nu.