tjugohundratio.

jag sitter här i mitt kök, för ovanlighetens skull sminkad och uppklädd. det är exakt 7 och en halv timme kvar av året som gått. ett spännande år, och precis som de flesta år som gått har jag förändrats under de 365 dagar som passerat.
det är inte så att jag kan sätta fingret på vad det är, men jag ikväll är inte samma jag som för ett år sedan. jag antar att jag har längre hår, att jag har annorlunda kläder och kanske har jag till och med blivit någon centimeter längre. men jag tror inte det är det viktiga.

Jonna idag är mognare, mer erfaren och säkrare på sig själv. inte så att jag vet helt och hållet vem jag är, och att jag alltid känner mig på topp. verkligen inte. men på något sätt lär livet mig - varje år - att jag klarar mer än jag tror. att jag är stark och sakta men säkert börjar förstå.

förstå att livet inte är en dans på rosor. men jag förstår att det är värt att dansa ändå.

blä.

inatt vaknade jag av ett vidrigt, äckligt, otrevligt klökande från övervåningens toalett. magsjukan hade anlänt. jag hatar kräks.

och detta är vad jag längtat efter.

det bästa med jullov är att det är så kallt ute att snoret fryser i näsan, att snön knastrar och att man bara är ledig. att man kan ligga skavfötters med Ebba och prata och lyssna på samma låt 100 gånger i rad. och att man kan sitta framför en brasa med Li en natt och prata tills det nästan är morgon. och att man kan frysa benen av sig på en nattpromenad med Matilda och fundera på kärlek och liv.

det är sådana upplevelser som gör att man orkar. detta lov tänker jag fylla hela mitt hjärta med sådan upplevelser. ladda batterier och fylla på med kärlek. för det både gillas och behövs.

jag är fortfarande helt knäpp i huvudet efter salongerna. typ någon sjuk grej som slagit sig fast i min hjärna och den kan inte släppa hur bra de var.

holavedens salonger var hysteriskt bra. framför mina ögon spelas bilder av min älskade ebba sjunga ut ordentligt, min kära matlie som dansar och äger ut alla andra, jonatan i extremt tajta röda långkallingar, lisa som spelar och sjunger om avundsjuka. listan kan göras lång. GALET. STÖRT. HIMMELSKT. UNDERBART. FANTASTISK.
gode värld. jag saknar ord.

kommentarsbokstäverna

jag vet inte om det är någon mer än jag som blir galen varje gång man ska skriva i de där bokstäverna för att kunna kommentera?
jag har kommit på att det går att ta bort det, så snälla alla - gå in på "inställningar" sedan "kommentarer" och skrolla ner tills det står något om ordkontroll. där klickar ni så att man inte behöver fylla i vad det står för att kommentera.
om alla gör det så slipper vi sitta och bekräfta att vi inte är datavirus eller nåt.
tack!

ta bort masken och bli ett barn.

jag tycker så mycket om små barn. jag gillar deras sätt att se på livet. så okomplicerat. Det betyder inte att det är problemfritt. alla har väl sett en unge skrika och slå sig? Det jag menar med okomplicerat är att barn är ärliga och verkligen lever i nuet. De blir lätt arga, men de har väldigt lätt att visa kärlek också.

jag tror vi kan lära oss mycket av barn och deras levnadsätt och häftiga humör. de går inte och gömmer sig bakom perfekta ytor eller falska fasader. de är ärliga och öppna, litar på människor och både ger och kan ta emot kärlek. nog är de fruktansvärt tjuriga ibland, men det går snabbt över. de är sura och sedan är de glada igen. de visar vad de känner och är ärliga. inte älskar vi dem mindre för det?

vi är 15 år nu, varken barn eller vuxna. det är ingen lätt ålder, men jag tror vi skulle må bra av att vara mer som barn. vi tror att våra medmänniskor skulle tycka mindre om oss om vi visade att vi inte är så perfekta som vi ger sken av, men jag tror att vi har så fel. vi vill inte visa oss svaga eller dåliga. men det är när vi verkligen vågar öppna oss och när vi vågar lita på varandra till 100% som vi får verkligt starka och värdefulla relationer. vi borde lära oss av barnen. de är till 100 % och inte något mittimellan. de visar inte ett yttre som inte stämmer med det inre bara för att passa in.

jag längtar efter en dag då alla kan och vågar vara mer som barn. en dag då vi har lätt att ge kärlek och lätt att ta emot. en dag då vi vågar öppna oss, visa oss svaga och dra bort masken som lurar oss själva och omgivningen. för som vi lever nu gör vi oss själva en fet otjänst. ytor och falska fasader ger ingenting förutom dålig självkänsla och faska relationer. och vem vill ha det?

gräset är alltid grönare på andra sidan.

något jag har tänkt på mycket nu när jag är sjuk är framtiden och mitt liv. ibland känns mitt liv just nu så meningslöst. jag vaknar, går till skolan, pluggar, gör nåt annat en stund, pluggar och sover. vad tjänar det till?

jag tänker så en stund, och i min fantasi drömmer jag mig 5 år frammåt i tiden. ååå, då ska jag va snygg och bo i en mysig, kreativt inredd takvåning någonstans och leva livet. jag ska vara lycklig. som om lycka sitter i en egen lägenhet och att försvinna och börja om någon annanstans?

då börjar jag tänka mig 12 år frammåt istället. Då vill jag vara småbarnsmor och gift med världens bästa man. då ska vi bo där i vårt mysiga hus och leva livet. som om ett sådant liv inte har några problem? som om man inte är stressad och orolig och har massor att göra med småbarn och egen ekonomi och allt.

då tänker jag mig 20 år frammåt i tiden. när jag är 35 år vill jag va färdiutbildad för länge sen och ha ett tryggt liv. jag ska bo någonstans med min man och mina barn och allt ska vara så bra. som om det inte finns problem där med? det är nog inte lätt att va vuxen och förväntas ha koll på allt, veta allt och kunna allt.

men när jag är riktigt gammal då? när jag är 75 år och bor i mitt hus med min man och mina barnbarn kommer ibland och hälsar på. då måste väl livet va perfekt? som om det inte finns många krämpor och problem då? kroppen är sjuk och gammal, och man orkar inte längre. nej, det är nog inget problemfritt liv det inte.

så vad kommer jag fram till? blir livet aldrig bra? kommer det alltid vara stressigt och fyllt av problem? vad tjänar då allting till?
nej, jag tror inte att livet alltid kommer va fullt av problem. Jag tror att det kommer innehålla mycket glädje och kärlek och jag tror att livet kommer bli fantastiskt. men vad jag tror är viktigt är att inse att livet redan nu innehåller mycket glädje och kärlek. livet är fantastiskt redan nu!

Om man bara drömmer sig bort och tror att allting kommer va perfekt i framtiden så gör man sig själv en fet otjänst. Livet är inte perfekt för att man bor i en mysig takvåning eller för att man har slutat skolan. Livet kommer alltid innehålla jobbiga saker, och det kommer inte alltid vara en dans på rosor. men det spelar ingen roll om du är 15 eller 45.

Jag tror det handlar om att leva här och nu. Visst ska man drömma, men man får inte glömma bort nuet mitt i alla planer och förväntningar. man måste inse att livet är bra nu med. allting har sin tid och just nu är vår tid i skolan som trötta 15 åringar. och vi kan drömma om framtiden, men det är också nu vi ska se till att det kommer bli möjligt att förverkliga våra drömmar. vi måste börja leva nu, inte om 9 år. det är nu livet är vårt. precis just nu. så vad gör vi av vårt liv? var vill du vara om 10 år?
den frågan kan bara du svara på, och det är även bara du som kan se till att hamna där.

sånt som gör mig glad.

Jag tänkte på min lista över saker jag inte gillar, och kom på att jag kan göra en tio gånger längre lista på saker jag faktiskt tycker om. så här kommer den:

1. att vakna en lördagmorgon av att pappa kommer in mitt rum med nybakade scones eller våfflor. Sen kommer han med fler och fler tills jag storknar och inte får plats med fler i magen. (ja, jag vet, detta är nästan för bra för att va sant.)

2. när Isac 4 år, kommer in i mitt kök med det fulaste porträttet jag någonsin sett av mig och stolt säger: detta är du, du får den av mig!

3. att inte ha pluggat till ett glosförhör och läraren glömmer bort det. små ögonblick av lycka! (händer dock lite för sällan.)

4. att ha ett alldeles nystädat rum och njuta av det, samtidigt som jag är stolt över mig själv för att äntligen ha städat det.

5. när en vän ringer och pratar med mig.

6. när jag lyckas riktigt bra med något jag inte trodde jag skulle klara av.

7. när en vän lyckas riktigt bra med något vi inte trodde den kunde. då blir man stolt för någon annans skull och den känslan är underbar.

8. när man sitter i samma rum som hela sin älskade familj och dricker blåbärssmoothie. detta gör jag just nu, och jag gillar det :)

vad står på din Detta gillar jag - lista?

man saknar det när man inte kan.

nu har jag varit hemma i tretton dagar. ända tills för ungefär 5 timmar sen har jag varit totalt däckad hela tiden. Men nu börjar pencillinet hjälpa, och helt plötsligt finns det lite, liiiite energi i min kropp. tillräckligt mycket energi för att har fruktansvärt tråkigt. jag inser hur isolerad jag är. hur få människor jag har pratat med senaste veckorna. hur lite jag vet. jag har ingen koll alls på vad som har hänt, hur alla mår och vad som ska göras. jag ha inte haft några möten med människor. då menar jag inte möten med protokoll och kaffe som folk har i kontorsbranschen, utan jag menar möten med männniskor. ett leende eller en kram. jag har inte haft några sådana möten på väldigt länge. jag saknar dem något otroligt.

man förstår inte hur mycket det betyder med den gemenskapen och kontakten som finns i till exempel skolan. där har du någon att prata med, att skratta och busa med. man har möten med människor. man umgås. vi människor behöver varandra. vi behöver dela livet med någon. med någon. inte med något.

det är något jag har insett nu när jag har varit sjuk. det vardagliga, enkla betyder så mycket. att möta människor! ta vara på varandra. njut och lev. man saknar det när man inte kan.

hospital.

nu ska jag till sjukhuset. jag blir ju aldrig frisk och idag är det dags att ta reda på varför. usch, nu blev jag nästan lite rädd. håll tummarna för mig!

utmaning!

Jag tänkte på alla (inklusive mig själv) som inte vet vad de ska skriva om i sina inlägg. Jag har en idé! Alla som läser detta ska kommentera detta inlägg. När du gjort det så ser du vem som kommenterade innan dig. Då tar du och skriver ett inlägg om just den personen. Du kan berätta om någon kul minne ni har tillsammans. För även om det kanske inte är din bästa vän så har ni ändå gått i samma klass i 3,5 år och då har man hunnit med en hel del saker tillsammans. Du kan även berätta vad den personen är bra på. Jag vill läsa massa positiva inlägg om varandra på allas bloggar.

Du skriver alltså om den som skickat kommentaren före dig i listan. Den som skriver den allra första kommentaren får skriva om mig :)
Hoppas alla kan hjälpa till och hänger på så kan vi få skratta åt minnen och vara glada över vilken bra klass vi har!

Vart är världen på väg?

När jag ser & läser det här blir jag rädd. På riktigt. Vart är världen på väg? Varför reagerar vi inte oftare? Detta är sjukt. Och det värsta är att det är rakt igenom sant. Jag blir som sagt rädd. På riktigt.

[om inte länken funkar, vilket den antagligen inte kommer göra, så har du hela adressen här. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12885832#kommentera
Lova mig att du anstränger dig tillräckligt mycket för att orka de 3 knapptrycken som krävs för att du ska få fram denna sida. Ja, även ni killar. För det rör oss alla. På olika sätt, men likväl oss alla.]