en dag jag behövde. idag.

Nu har jag tagit mig igenom två veckors heltidsjobb och det kommer dröja länge innan jag utsätter mig för det igen. Även om jag hade fantastiska vikariat och jättetrevliga kollegor så tar det så ofantligt mycket energi att vara i nya sammanhang nästan varje dag. Jag hade inte riktigt den energin och även om jag klarade ut mitt jobb så ligger jag lite på minus i energi nu känner jag. Därför har jag en lugn dag idag. Jag struttar runt i pyjamas och har hittills inte uträttat särskilt mycket. Precis som det ska vara med andra ord. 

Tänkte försöka ta mig en liten promenad i solen och sen har jag lovat Alexander att städa mitt rum. Det ser ut som ett bombnedslag (lite på grund utav tids-och-energibrist men det vore fult att skylla allt på det.. beror nog mycket på min lata sida också) och det är tråkigt tycker jag. I övrigt ska jag bara vara. 

Det känns himmelskt. 

I morgon åker jag till Stockholm för att hälsa på min vän Ebba. Vi har inte träffats på fruktansvärt länge och jag ser fram emot en lugn helg i hennes soffa. Hoppas ni får en bra helg ni med. KRAM

och vi bad om ett hopp, om en strimma av ljus, genom nätter förbrända i en storm. Och vi såg hur en hand mitt i rädslornas land, drog oss ur. denna storm.

Poff. Är helt slut. och en lång och tuff vecka väntar. Gah. Gode Gud giv mig styrka. 

Rubriken är hämtad från Michel Johnssons musik. Jag vill se den handen komma och dra mig genom denna veckan nu. 

en liten buss i garn.

När en av ens bästa vänner fyller år och han råkar älska folkvagnsbussar... Då kan det sluta såhär. 

Det var ärligt talat rätt svårt och tidskrävande men jag blev så nöjd och Tomas blev så glad så det var det värt. Jag virkade alltså en liten miniversion av hans alldeles egna riktiga buss som heter Leif. Om du tycker denna var fin eller vill veta hur du gör en egen - hör av dig! Jag hittade på mönstret själv (vilket innebar att jag fick repa upp flera timmars jobb rätt ofta) men nu i efterhand kan jag säga att det inte var särskilt avancerat egentligen. 

Jag älskar att hålla på med garn. Virka är så roligt tycker jag. Finns det fler där ute som är tanter liksom jag? Ska vi ha stick/virkcafé någon gång? 

det här med att göra lagom. det är skitsvårt.

Den här bilden tog jag en tidig morgon då jag skulle köra ut till Linderås för att jobba på en förskola där. Åh vilken fantastisk plats det är. Det är ett av alla ställen jag har varit och jobbat på de senaste veckorna. Jag vikarierar alltså inom barnomsorgen på en massa skolor och förskolor som klasslärare, fritidspedagog, speciallärare, assistent, resurslärare och förskolefröken. Det har varit otroligt lärorikt, spännande, utmanande, roligt, givande och jobbigt. Att komma till ett nytt sammanhang nästan varje dag och aldrig riktigt veta vad som väntar, det har lärt mig så mycket men också tagit väldigt mycket energi. Just nu är jag därför väldigt trött. 

Hittills har jag aldrig fått komma tillbaka till samma barngrupp (förutom i Linderås där jag varit 4 gånger) utan varje arbetspass fått nya kollegor och barngrupper att lära känna och förstå arbetssätt. Det är ärligt talat rätt svårt även om jag älskar det. Nu har jag har fått ett vikariat på 5 dagar i sträck nu vilket känns väldigt bra. Fantastiskt att kunna komma in lite mer i verksamheten och sammanhanget. Är elevassistent åt en fantastisk härlig liten person så det är roligt. Men när dessa arbetspass är över har jag bestämt mig för att ta det lite lugnt med jobbandet på ett tag. Jag orkar inte riktigt med känner jag, och igår sa Alexander: 

- Jonna, i november och december så ska du bara jobba 50 % (alltså 20 timmar i veckan ungefär, senaste veckorna har varit betydligt mer). Kan vi tumma på det? 

- Ja, jag blir så himla grinig annars...

- Blir?! Du är redan älskling. 

Sen pussade han mig och sa att jag var en liten tönt. Så kändes allt bättre. På riktigt. 

Jag behöver inse att jag inte kan göra allt jag vill just nu. Ska jag orka någonting annat än att jobba är det mindre jobb som gäller. Och då måste jag lära mig säga nej. Sjukt svårt - men så viktigt. 20 timmar i veckan är vad som gäller från och med nu. Det finns viktigare saker än jobb, hur härliga barnen jag möter än är. Så... nu ska jag träna på det där. Att göra lagom. Hade lite glömt bort hur viktigt det är. 

nu kör vi.

Fina fina ni. Ledsen att detta blivit en väldigt ouppdaterad blogg den senaste tiden. Vet inte riktigt vad det har varit med mig. Men nu känner jag för att komma igång igen och dela min vardag och mina tankar med er. Häng med!