om livets största lycka.

Min älskade, älskade älskade Alexander. Han som pussar mig varje gång jag ber honom (vilket är orimligt ofta) och som står ut med alla mina knasigheter. Han som jag kan vara mig själv med, han som känner mig så otroligt väl. Han. 

Idag ringde jag honom och frågade om han ville gå på dejt. Eller mer exakt så undrade jag om han ville bjuda mig på fika. Han sa att varför inte? Så vi gick till ett konditori, hand i hand för det sa jag att det hör till när man är på dejt och sedan fick jag välja en godsak. (Tyvärr fanns det inget som han tålde på grund av sin mjölkallergi) och så satt vi där och var mest tysta. Och jag sa "vi måste prata" och han sa att det måste vi inte alls. Och jag insåg att han har rätt.

Så sa han "vi kan gå nu, bara jag får hålla din hand på vägen hem" och då gjorde vi det. 

Och det behöver inte vara svårare än så. 

Jag älskar honom. Han älskar mig. Det är min största lycka i livet. 

en söndag i snöstorm.

Andra advent idag och jag mår ganska bra. Har åtminstone inte blivit värre än igår :) 

Dagen började med att jag och Alexander sjöng på gudstjänsten i kyrkan och sedan cyklade jag hem genom snörusket. Då kom den flicka som jag är kontaktperson åt hem till mig. Vi gjorde detta fina pepparkakshus tillsammans och lagade lite mat. Himla mysigt! 

Veckan framför består av lite lagom jobb och förhoppningsvis en hel del julmys. Känns viktigt att njuta i december och inte bara stressa runt. Kom ihåg det, säger jag både till mig själv och er. 

om ett sår på armen och en bil i diket.

Jag har gått och blivit lite småsjuk som ett resultat av vaccinet mot tuberkulos som jag tog igår. Den gjorde rätt ont och var det första konkreta som jag gjorde inför min resa. Nu kommer jag vare sig jag vill eller inte vara fysiskt märkt av mitt äventyr eftersom jag efter några veckor med ett varande sår på armen kommer få ett ärr. Känns... lite fint på något sätt.

Efter att sprutan var tagen åkte jag och Alexander genom snökaoset ut till Söråsen. Eller ja, vi kom inte riktigt dit. För vi fastnade i ett dike (eller egentligen två men första gången kom vi loss efter lite knuffande och svärande) några kilometer därifrån. Tjoff sa det så låg vi där i snön och kunde inte komma loss. Så jag fick helt enkelt klättra ut genom bilen på förarsidan och sedan pulsade vi hem till Alexanders farmor. Hon sa "nämen kära barn" och släppte in oss, torkade våra kläder framför vedspisen, kokade te åt oss och tryckte i oss lussebullar. Då kändes det lite bättre alltihop.

På kvällen åkte vi med Alexanders familj på julbord, sedan hem igen (inga diken den här gången, och en annan bil såklart) och sedan drog Alexander och hans pappa upp bilen med traktorn. Vi sov över i Söråsen för säkerhets skull eftersom jag inte ville åka hem mitt i natten ifall samma sak skulle hända igen. Idag fick jag en sån där lugn förmiddag där ute i skogen med gnistrande snö och blå himmel. Det var fint.

Resten av min dag har jag vilat i soffan. Febrig (?) och hängig och ont i kroppen. Men glad. Det börjar landa nu att jag ska åka, kära någon. Ska försöka boka flygbiljett imorgon. Spännande och läskigt!

Hoppas ni har en bra helg! Kram på er.

för jag vill veta om dig om du ska få veta om mig.

Det är ju så att jag är betydligt med aktiv på instagram än jag är här på bloggen. Ofta används samma bilder men med mer detaljerade texter här på bloggen och ibland blir det som en ett helt inlägg bara på instagram. Hur som helst så har jag valt att vara privat användare på instagram, inte för att det är hemligt, men för att jag vill veta vilka som får ta del av det jag lägger upp där. (Det är ju helt omöjligt med denna blogg och det kan vara lite läskigt ibland.) Om det är så att du vill följa mig där så går det med största sannolikhet bra - på ett villkor. Jag vill att du kommenterar här och skriver vem du är, varför du vill följa mig och vad som är ditt användarnamn. Jag vill helt enkelt veta om dig för att du ska få veta om mig.

Är det för mycket begärt? Jag tycker inte det. Så ifall du blivit nekad att följa mig beror det helt enkelt på att jag inte vet vem du är. Ändra på det, låt mig veta och skicka sedan en ny förfrågan så ska vi nog kunna ändra på den saken. Det var allt, nog med tråkinfo! Puss.

för jag ska ge mig ut i världen, testa mina vingar och inse att med Honom så bär det.

Jag har någonting stort att berätta - i februari bär det av till Kenya för min del. Jag kommer tillbringa ungefär tre månader på ett barnhem i utkanten av Nairobi. Där ska jag vara volontär på Nuru. Detta har varit en dröm för mig så länge och nu äntligen kommer det bli av. Det har varit en lång process i att komma fram till ifall det var ett bra tillfälle att åka i vår, men nu är det bestämt. Det känns bra! Ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning. Jag är så otroligt hemmakär men har samtidigt längtat efter en sådan här möjlighet sedan jag var liten. Nu kommer det bli verklighet och det känns fantastiskt även om jag självklart är nervös. 

Än är inga exakta arbetsuppgifter spikade och inte heller exakt när jag ska åka och hur länge jag ska vara där. Jag vet att jag kommer få möjlighet att bidra med de saker jag är bra på och än så länge räcker den beskrivningen. Imorgon ska jag ta den första vaccinsprutan som kommer ge mig ett varande sår i några veckor. Antar att det kommer tvinga mig att förbereda mig mentalt. 

Så, ville dela detta med er. Här kommer ni kunna följa med på mitt äventyr! Varmt välkomna. 

det är så himla svårt att jobba lagom.

Det har gått och blivit december och hjälp vad jag inte skrivit några inlägg här. Jag har jobbat och haft ganska mycket att göra. Dock lyftes en sten från mina axlar tidigare idag när jag blev avbokad från ett jobbpass i mellandagarna som stressat mig eftersom bredvidgång var nödvändig och jag verkligen inte hade lediga dagar att lägga på det. Nu ska jag inte längre jobba det passet vilket betyder att jag inte behöver hitta massa timmar till att lära mig det jobbet. Det i sin tur betyder att mitt jobbschema för resten av den här månaden är klart. Detta är en LYX för "frilansande" timvikarier som mig. Jag vet vilka dagar och tider jag jobbar för hela tre veckor fram över. Och inte nog med det - jag är ledig en hel del!

Jag har nämligen bestämt mig för att inte säga ja till ett enda pass mer innan januari. Behöver vara ledig, ledig till att bara vara och ledig till att hinna med allt annat förutom jobb. Det är nämligen så att jag inte bara jobbar i Tranås Kommun utan även i flera fristående verksamheter vilket betyder att det är jag och endast jag som kollar över så att jag får den vila jag behöver. Något jag slarvat med en hel del. Nu är det slut med den biten och jag ska se till att hinna njuta av december. 

Imorgon ska jag därför åka ut till Söråsen efter frukost. Ta en dag ute och skogen och bara vara. Hälsa på korna lite, kanske ta ett bad och läsa en bok. På kvällen ska vi på julbord med Alexanders familj och sedan lär kvällen spenderas i soffan med händerna på den mätta magen framför en film. Vi var även där idag och gjorde ungefär samma sak. Det var så ofantligt skönt. Inte har de något internet heller så inga sociala medier funkar och inte heller går det särskilt bra att ringa. Det är så skönt att släppa telefonen och bara vara. Nu kan jag ju verkligen göra det också eftersom jag inte behöver vara tillgänglig för jobb mer. Halleluja!