Senast igår hånade jag min man för att han älskar frukost nästan mer än mig. Faktum är att jag nog kan ta bort det lilla ordet nästan. Ibland när vi ska sova hör jag en liten röst som viskar i mitt öra, Jonna vet du vad jag längtar efter? och jag tänker i mitt lilla förblindade kärlekstillstånd att han ska säga något i stil med att få vakna upp bredvid dig och vara lycklig över att det är vi. (Så tänker nämligen jag.) För att inte avslöja mig låtsas jag vara ovetande av hans kärlek och säger
- Nej älskling jag har ingen aning, vad längtar du efter?
Svaret svider.
- Frukost.
Han säger det med en sådan längtan i rösten att jag inte kan ta fel - jag och dagens första mål alltid kommer vara konkurrenter om kärleken från A. En tuff strid, i alla fall om man går in för att vinna. Vad jag har för chans mot havregrynsgröt och stekt ägg liksom? Så jag får ge mig, se kampen förlorad och inse att det ändå är helt okej. Frukost är gott. I alla fall de dagar man får äta den tillsammans.
För Alexander gillar chokladbollar till frukost. Det gör jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar