det kan väl inte vara så att jag ska bli som förut? för jag minns inte vem jag var.

godmorgon. jag ringde min man och berättade hur glad jag är att han finns. han blev glad. då kändes det bra. 

nu ska jag försöka skriva en inlämningsuppgift. det tar emot. minns inte hur man gör. och jag är rädd. hur ska jag kunna leva som vanligt igen? går det ens? och vem var jag innan detta? är det henne jag ska tillbaka till? så kan det väl ändå inte vara? för jag är inte densamma nu. 

men jag måste klara av att gå färdigt gymnasiet. så nu är det dags. ett litet steg i taget. jag har gömt alla skolböcker under min säng. drog fram högen för en stund sedan. jag vill inte. jag orkar inte. eller är jag bara lat? kan någon snälla säga hur jag ska klara det här? 

hjälp.

vi börjar med att öppna boken.