och jag tar en promenad med tystnaden och försöker komma på vem jag är och vad jag vill för jag minns inte längre.

Här gick jag på promenad idag tillsammans med tystnaden. Solen sken på näsan och jag hann fundera igenom mycket. Promenader brukar vara bra för sådant. När man befinner sig i Söråsen som jag gjorde sedan igår och vill gå ett varv runt vad man skulle kunna kalla "kvarteret" så är det 2,5 km. Det brukar vara min och Alexanders lilla promenadsväng och det brukar ta ungefär 20 minuter. Idag tog det mig över en timme, för jag stannade ibland och bara njöt. Jag vände kinden mot solskenet och bara stod. Stilla. Jag tittade på skogen, pratade med fåglar som sjöng för mig och hoppade på frusna vattenpölar. När jag kom tillbaka gosade jag med kattungar och hälsade på korna en stund. Kall om öronen men varm i hjärtat gick jag sedan in igen. 

Jag har verkligen haft ett fantastiskt lov. Att få tillbringa mycket tid tillsammans med min älskade pojke har fått mig att må bra, vi har gjort mycket och hunnit vila på samma gång. Att få en vardag på samma ställe för någon vecka kan betyda otroligt mycket. Att inte behöva säga "vi ses om två veckor" utan "vi ses ikväll" när man säger hejdå är mysigt och så mycket mindre jobbigt. Jag längtar inte efter en vår ifrån varandra om jag säger så. Men det ska gå, jag ska resa dit så mycket jag orkar och han kommer hälsa på mig ibland. Samtidigt finns det ingen anledning att låtsas som om det inte är jobbigt att bo ifrån varandra. För det är det. Därför har det varit alldeles underbart att under två veckor få ses nästan varje dag. Jag har njutit varje minut. 

Det är något jag blivit bra på. Att ta vara på stunder. I början, när de stunder utan mörker var väldigt sällsynta passade jag på att insupa allt som gick. Jag fyllde hjärtat och lagrade minnen så jag skulle ha något att tänka på de långa perioder ingenting var ljust. Även om det är ombytta roller nu och det är mörkret som är sällsynt har min förmåga att njuta av ljuset hållits kvar. Det är något positivt som kommit ur denna sjukdom. Livet och glada stunder har blivit mycket mer uppmärksammat. Det tror jag är bra. 

För livet är ljus. Oftare och oftare. 

Det är så skönt så ni förstår inte.