Jag är så himla kär i min pojkvän och det är gött tycker jag. Det är fint att bli alldeles varm i hjärtat av att vakna och se rosor från honom i mitt rum, av att läsa någon liten lapp han gömt för mig att hitta en dag då jag behöver det. Jag älskar hans små egenskaper, som att han somnar ungefär 2 sekunder efter att jag fått min godnattpuss, att han vägrar ha strumpor som inte matchar skjortan och att han alltid lägger lingonsylten likadant på sin frukostgröt.
Det är ligger något väldigt spännande i att komma så nära en person som man gör när man har ett förhållande. Denna höst och vinter har trots sina tråkigheter fört oss närmare varandra och vi har lärt oss mycket. Den finaste någon nånsin sagt till mig fick jag höra av honom för mer än ett år sedan. Vi pratade i telefon en natt, precis som alla andra och han sa
Jag vill kunna dig Jonna.
Att någon vill kunna mig, att han vill det, har gjort mig så glad många gånger. För jag vet att han, precis som jag älskar hans små finurligheter älskar mina. Han vet att jag behöver några extra minuter på mig att vakna om morgonen, att jag hatar att tömma slasken när man diskat och att jag aldrig dammsuger mitt rum. Han älskar mig ändå. Han börjar kunna mig. Mycket finns kvar att lära såklart.
Men så har vi också ett helt liv på oss.
Fantastiskt inlägg och Alexander verkar vara fin mot dig.
SvaraRaderaJag, precis som du tampas mot mörkret men jag har ännu inte vågat börja äta anti-depp. Jag är rädd för att tappa bort mig själv och mina känslor. Är du glad över att du började äta medicin? Har de hjälp dig?
För länge sedan skrev jag en kommentar till dig om hur rädd jag var över att förlora min pojkvän i mörkret och för några dagar sedan lämnade han mig, eller vi lämnade varandra. Jag älskar honom men han kunde inte finnas där för mig och kunde inte identifiera sig med att jag inte alltid mår bra eller orkar.
Och varför berättar jag det här för dig? Jag vet inte. Men du är så fin Jonna och din blogg betyder mycket för mig. Den styrker mig.
Åh, jag har ingen aning om vem du är men känner ändå väldigt mycket med dig. oavsett varför ett förhållande tar slut så blir det tomt och ensamt efteråt. kanske dessutom väldigt ledsamt. Hoppas verkligen att detta inte bryter ner dig totalt utan att du snart kan få må bra över åtminstone den biten i livet. Det är du värd!
RaderaJag är evigt tacksam att jag fått äta de mediciner jag gör. jag ångrar mig inte en sekund. de har fört mig tillbaka till livet och jag är väldigt glad att jag vågade. ska skriva ett inlägg om detta - tack för inspirationen!
Något som betyder mycket för mig är att få respons på bloggen och det jag skriver här. Det tar mycket tid i min vardag och just därför är det så roligt och peppande att få kommentarer som dina. Att jag kan få betyda någon för någon annan - det är fantastiskt. tusen tack!
Du har rätt. Det är tomt, ensamt och man känner sig så övergiven. Det sliter mig itu.
RaderaVad skönt att höra att medicinerna hjälpt dig upp på banan och jag ser fram emot det inlägget.
Varsågod från en trogen läsare :)
Åh jag lider med dig! Om du vill får du hemskt gärna höra av dig till mig på min mail jonnalindroth@hotmail.com så ska jag berätta något för dig!
RaderaTack!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera