Kaos och panik - så var det i måndags kväll när jag förlorade åtkomst till min blogg och trodde den aldrig mer skulle kunna uppdateras. Det kändes som att förlora en mycket kär ägodel och jag insåg hur mycket den här sidan betyder för mig. Hoppas ni är lika glada som jag att problemet gick att lösa? Jag tackar den mycket tålmodiga man jag välsignats med som efter någon svettig timme lyckades få tillbaka mitt konto och lösa krånglet. Jag blir så apatisk och känner mig okunnig så fort det kommer till teknik jag inte förstår mig på. Tur då att man har en pojke som är tålmodig och aldrig ger upp. Dessutom lär han mig samtidigt. Himla bra!
Jag tillbringade lite mer än ett dygn hos honom nu i veckan. Var med en skoldag och fick se hur hans lektioner är. Deltog även i en fantastisk föreläsning av Emerich Roth som är en av de få som överlevde förintelsen i koncentrationslägren och som nu delar med sig av de erfarenheter han fick där. Otroligt stark berättelse och jag blir åter tacksam för det jag har i mitt liv.
På kvällen gick vi på bio och tidigt i morse åkte jag hem till Tranås igen. Ikväll hade vi onsdagsfika hemma som vanligt och massa fint folk kom. Idag ballade det ur mer än vanligt och jag skrattade tills jag fick hicka. Jag är så glad för dessa familjer/par/"kusiner"/vänner/bekanta som väljer att äta kvällsmat ihop en gång i veckan. Det berikar mitt liv.
Dags att sova. Glad att kunna skriva detta inlägg på en blogg som numera fungerar igen. Hoppas allt ska vara löst nu igen så jag kan uppdatera som vanligt.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar