Klockan är straxt över midnatt och jag kom just hem från en ungdomsgudstjänst i kyrkan. Vilken fantastiskt kväll! Jag minns inte när jag var på gudstjänst senast och jag märker hur jag saknat det. Hela jag är fylld av en energi inget annat är Gud kan ge mig. Det är fantastiskt.
Någon undrade om jag hade orkat vara i kyrkan och hur det i så fall hade varit den här hösten och vintern när jag mått dåligt. Om jag hade känt att det var okej att vara ledsen och om jag kände att det accepterades. Och jag tror svaret är som följande: Om jag hade varit i kyrkan den här hösten är jag ganska säker på att min älskade församling skulle ha accepterat och på alla möjliga vis stöttat mig på min resa. De hade bett för mig och en massa tanter skulle kramat om mig och sagt att de tänker på mig. Jag hade fått gråta hur mycket som helst och det hade varit helt okej. Det gör mig varm i hjärtat.
Men - jag har inte varit i kyrkan, så min fina församling har inte fått chansen att ta hand om mig.Att jag inte har gått till kyrkan särskilt mycket beror främst på att det i princip är det enda jag gör annars, och jag har varit tvungen att vila från mitt vanliga liv. Jag har mitt hjärta i kyrkan, älskar att engagera mig och tillbringa tid i kyrkans olika verksamheter och inte bara förmiddagsgudstjänsten på söndagen. En period var jag i kyrkan nästan varje dag. Kyrkan är mitt andra hem och församlingen min stora bamse-familj och Gud är min Far - jag älskar det. Så är det fortfarande, och det bästa är att ett hem luktar hemma även om man inte varit där på ett tag, en familj älskar en även om man varit på andra ställen en tid och Gud älskar. Alltid.
Eftersom jag haft så mycket av min vardag i kyrkan tidigare och hela min vardag det senaste halvåret näst intill havererat har kyrkan och församlingen fått en väldigt dålig inblick i mitt måeende. Tyvärr. Jag har inte orkat delta och engagera mig i de aktiviteter som finns och söndagar har jag de gånger som gått träffat Alexander eller sovit. Det är lite ledsamt att jag inte tagit mig till kyrkan, för jag är säker på att det hade gjort mig gott. Det märks tydligt efter en kväll som denna när jag återigen fått vara med och fira gudstjänst.
Det fina mitt i allt är ändå att Gud inte är bunden till en lokal eller vissa personer. Även om jag inte har orkat be över huvud taget denna vinter och höst har han funnits hos mig. Jag har litat på det och även på att andra människor bär mig i sina böner. Jag är övertygad om att jag har varit i Guds hand hela tiden. Att nu få må lite bättre igen och kunna ge respons och visa tacksamhet gör mig glad.
Nu är jag peppad på en vår med Gud. Då vi ska bli ett starkt team igen och dela vardagen. Inte främst genom kyrkliga aktiviteter utan genom bön och stillhet. Bara Han och jag. Men ibland behövs hjälp på traven av andra. Den tänker jag ta emot. Vi börjar med att gå på gudstjänst imorgon bitti. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar