"men Jonna, jag som ber för dig varje dag! Jag har inget vetat, åh, lilla jonna!" Så sa hon, min finaste tant.

I morse var jag som sagt på gudstjänst i min församling och oj vad jag hade saknat det. Blir så glad när jag tänker på denna stora fina familj. Det var fantastiskt. Det visade sig att jag har varit saknad det senaste halvåret. Jag fick många kramar och klapp på axeln och fina leenden. En kvinna sa att hon hade saknat mig och undrade hur jag mådde. Jag berättade läget och hon sa att hon var glad att se mig igen. Min favorittant Mona berättade att hon hade bett för mig varje dag, att hon alltid gör det. Hon blev så ledsen när jag sa att jag varit sjuk och hon fick mig att lova på heder och samvete att ringa henne. Hon vill nämligen att vi ska ses och fika som vi gjort några gånger förut. Det ser jag fram emot. 

Vilken förmån det är att ha sisådär 100 gulliga tanter att tycka om, som tycker om mig. Att det finns en massa barn som springer runt kring ens ben och knycker kakor och en massa varma leenden från alla håll och kanter av en stor församling. Det är inte alla som har en sådan gemenskap har jag förstått, och det får mig att känna sådan tacksamhet. 

Jag har saknat min församling. Det känns så skönt att vara tillbaka igen.