För ett år sedan stod han på min trapp helt utan förvarning och överraskade min med present på min födelsedag. Han stannade på lunch och har stannat sen dess. Det var alldeles i början, jag fick mitt favoritgodis i en liten påse och en försiktig kram. Ingen av oss visste att det var början på oss.
Idag visste jag att han skulle komma framåt kvällen, men ändå överraskade han mig genom att komma två timmar tidigare än bestämt. Jag fick ett sms "Jag är så nära att det bränns, puss". Jag visste inte om jag skulle våga hoppas, men smög fram till fönstret och kollade ut. Och där var han! I år igen. Denna gången fick jag en bamsekram och massa pussar på munnen. Och ett superfint armband i silver.
Nu ligger han intill mig i sängen, han pluggar och jag njuter. Njuter av en vardagskväll ihop. Njuter av hans hand som pillar i mitt hår och hans andetag så nära. Och jag är alldeles säker på en sak - ingen födelsedag i världen, ingen present av något slag går upp mot att dela sitt liv med honom.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar