det var jag som sjöng om att nå högt, om att vara stark. kanske var det till mig själv?

Idag är jag så himla stolt över mig själv. Inte nog med att jag var i skolan hela dagen och hade massa lektioner, jag lyckades också skriva en inlämning som varit en av de uppgifter som släpar efter sedan i höstas. Det betyder att jag gjort en av sex prov/uppgifter som måste tas igen om jag ska bli klar till studenten. Jag kan stryka första grejen på listan och det flera veckor i förväg. Heja mig!

Sedan, efter min sista lektion testade jag att dansa i en grupp som skolan ordnar för elever som känner sig inaktiva, vill träffa vänner, är i behov av att göra något osv. Min främsta orsak till att gå dit var att jag känner att jag vill försöka träna lite igen, testa något nytt i en totalt prestationsfri miljö. Jag har aldrig någonsin känt mig bekväm med att dansa innan men det var SÅ kul idag. Jag har ont i hela kroppen nu av träningsvärk, sjukt med tanke på hur löjligt lätt det hade känts att göra de rörelserna för ett 4 månader sedan. Jag har helt enkelt inga muskler kvar. Men det ska det, i en långsam takt, bli ändring på.

När jag sedan skulle cykla till Sofia höll jag på att inte orka fram, så trött var jag i benen. Jag som brukade gå närmare en mil på lite mer än en timme. Min kropp har blivit svag och jag klandrar den inte. Jag har tid att så småningom bli stark igen, men min psykiska hälsa prioriteras i nuläget framför den fysiska.

I alla fall - idag har jag klarat av saker jag inte trodde jag skulle kunna. Jag har vågat dansa och orkade cykla 6 km efteråt. Det är härligt! Imorgon ska jag till sjukhuset och psykologen Malin. Det är näst sista gången vi ska ses och det ska bli skönt och nästan roligt att få lite nya saker att bita i. På eftermiddagen ska jag åka till Alexander. Har längtat så efter hans famn och ser fram emot att få pussa honom ordentligt.

Nu har jag skrivit ett svamlande inlägg om min dag. Kanske sjukt ointressant? Jag ville i alla fall säga - Jag är nöjd idag. Och glad. Hurra!