Jag älskar pepparkaksdeg och jag älskar Alexander. Därför tyckte jag det var bra att kombinera dessa två. Förra fredagen bestämde jag mig för att det var dags. Jag bjöd in min man till pepparkaksbak med fokus på degätande. Det blev succé om jag får säga det själv.
Vi åt mycket och bakade lite. Sedan fick vi ont i magen, men det var det verkligen värt.
Och jag vet att man egentligen inte ska baka pepparkakor i oktober (som det var då) men jag vet också att man ska försöka göra saker som är roligt och får en att må bra när man är sjuk. Jag var sugen på jul, jag ville ha adventsånger och bagarmössor och julstämning. Så då fick det bli så, fast att det egentligen inte alls var dags. Tack och lov har jag en pojk som förstår sig på mig (eller i alla fall att jag ibland måste få genomföra mina knasiga idéer) och hjälper mig att genom dem. För det är nämligen så att pepparkaksdeg är som bäst när man delar den med någon.
Typ som livet självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar