söndag 4 november 2012

när solen försvinner bakom ladugården och ni värmer mitt knä, då tinar mitt hjärta.

Det har varit höstlov och jag har hittat på alldeles lagom mycket. Några dagar bodde jag hos Alexander ute i Söråsen och det var fantastiskt. En eftermiddag sken solen och alla på gården arbetade, alla utom jag. Jag gick omkring och njöt av hösten, kylan och 5 små gulliga kattungar. 
De kröp upp i mitt knä och somnade där. Så satt vi länge, länge. Alexander kom och satte en mössa på mitt huvud och torkade näsan som rann och lät mig sedan sitta kvar en lång stund till. Jag behövde det tror jag. 
Så gick jag och gav de 6 korna, en tjur, 2 kvigor och 5 kalvar massa äpplen från trädgården. Då blev de glada, och vem vill inte ha glada kor tänkte jag? Att vi sedan har föst tillbaka dem ett antal gånger för att de rymmer till trädgården och pallar frukt är ett annat problem... (Igår hittade Alexander tre stora koblajor i farmors trädgård under äppelträden, dumma kossor.) 

Hur som haver var det en fantastisk eftermiddag. Dagen efter det målade lite i ett lastbilsgarage tillsammans med resten av familjen S. På eftermiddagen när de andra fortsatte jobba passade jag på att bada bubbelbad och ha spa alldeles ensam. Så skönt! 

Sakta men säkert återvänder livet. Ingen är gladare för det än jag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar