om att älska någon genom livet och vara lycklig över att dela det med någon. all min kärlek till dig Alexander.

Jag vet inte om ni också har hittat någon ni vill dela erat liv med? Någon ni älskar så mycket att hjärtat nästan gör ont ibland? Någon som ni kan vara er själv med och någon som gör er lycklig? Jag hoppas att ni någon gång får uppleva det, för det är fantastiskt.

Jag har hittat en sådan människa. Och just ikväll känner jag för att berätta om hur fin han är och hur mycket jag älskar honom. Kanske kan ni läsa och le med mig, kanske kan ni bli påminda om hur viktigt det är att ta hand om varandra, kanske kan ni vara glada för vår skull.

Jag minns hur jag och mina vänner brukade sitta över en kopp te och beklaga oss över att vi inte hittat våra drömmars man ännu. Vi var ju trots allt 14 år - nästan gamla (förskräckliga tanke), rynkiga och inte valda av någon. Vi insåg att vi skulle förbli singlar i hela vårt liv och passade på att äta en muffins till som tröst. För hur skulle någon kunna vilja ha oss?

Nu är jag snart 19 år och jag ler åt den flicka som deppade ihop med sina tjejkompisar. Jag vet inte om jag och Alexander kommer gifta oss, vi brukar le åt den frågan och säga att tiden ger oss svar, men jag vet att någon vill ha mig nu och en oviss tid framöver. Någon som jag dessutom vill ha tillbaka. Jag brukar tänka på det - hur fantastiskt det är att man kan hitta någon att älska som älskar en tillbaka. Sannolikheten känns liten, men uppenbarligen sker det rätt ofta. Många människor blir kära, gifter sig och lever sina liv tillsammans. Jag tycker det är fascinerande. Kärlek är så fint.

För det är fint att vakna av att någon pussar en på kinden och säger att man är vacker, fast att mascaran hänger under ögonen och håret står åt alla håll. Det är fint att känna någons armar runt midjan, att känna läppar i nacken och fingrar som dras genom mitt hår. Jag älskar allt det. Men jag älskar också att ha någon att diskutera saker med, någon att vara tyst med, någon att uppleva saker med. Jag älskar att någon tar mig på allvar, tror på mig och hjälper mig att bli en bättre människa.

Med Alexander får jag uppleva allt det och mycket mer. Jag känner ingen med sånt tålamod som honom, med sådan förmåga att se, behandla och bemöta alla människor på ett respektfullt och tillgivet sätt. Jag beundrar honom och han får mig att utvecklas som människa. Det vi har gått igenom och fortfarande kämpar med tillsammans denna höst är någon många par inte möts av förrän efter årtionden tillsammans, om ens då. Det är inte lätt att leva närmast intill någon som inte mår bra. Att han har orkat och stannat vid mig genom all smärta och mörker har varit avgörande för mitt tillfrisknande, och jag är så otroligt tacksam att han funnits vid min sida.

Jag älskar dig Alexander. Jag älskar dig för att du kysser mig i nacken varje gång vi ska sova och för att du sedan håller om mig till morgonen. För att du slänger mig över axeln och bär iväg på mig när vi låtsas vara osams, ungefär som Mattis gör med Lovis i Ronja Rövardotter. Jag älskar dig för att du kan bli arg på mig, för att du kan säga ifrån och hjälpa mig att älska dig på rätt sätt. Jag älskar dig för att du, när vi har grälat klart, har så lätt att förlåta och några minuter senare kan hålla om mig tills allt är bra igen.

Jag älskar dig för att du lyssnar på mig. För att du tycker mina åsikter är viktiga och för att du bryr dig om mig. Jag älskar dig för att du kokar ägg till mig varje morgon bara för att du vet att jag aldrig skulle unna mig den lyxen, för att du viker mina kläder när jag öst ut allt ur garderoben och hjälper mig att bära alla väskor när jag packat alldeles för mycket som vanligt. Jag älskar dig för att du kan baka pepparkakor med mig i oktober, för att du skrattar åt mig när jag är knasig och accepterar våra olikheter utan att vilja förändra mig.

Tänk vad fantastiskt det är att det är vi. Du & jag. Du och jag när det stormar, när vi får prata i timmar för att lösa saker och när vi säger att fy vad det här suger. Men också att det är du och jag när vi svävar på moln, när livet ler mot oss och när allting är perfekt. Det finns många sådana dagar, och jag hoppas på fler.

Det har varit vi i snart ett år nu. Jag ångrar inte en dag och jag är tacksam för varje minut. För jag har hittat någon jag vill dela mitt liv med. Någon som jag älskar så mycket att hjärtat nästan gör ont ibland. Någon som jag kan vara mig själv med och någon som gör mig lycklig. Tack Alexander, tack för allt.