Idag är mörkret lite igång igen, eller mörkrets skugga snarare. Han vågar sig inte in helt och hållet längre. Far åt pipsvängen med dig tänker jag. Det går sådär. Värst är nog att jag inte kan sova. Att jag vaknar genomsvett på morgonen efter några oroliga timmar av mardrömmar. Detta i kombination med all stress jag börjar känna över skolarbeten som inte blir gjorda tär på mig. Jag veeeeet att jag ska ta det lugnt, men det är ju omöjligt att inte bli stressad över att man missat en halv termins uppgifter och inse att jag samtidigt inte har en chans att orka ta igen dem i nuläget. Eller kanske inte över huvud taget.
Ikväll är en bajs på alltihop-kväll. Hoppas att jag för första gången på en vecka inte behöver drömma hemska drömmar inatt. Att jag får sova (halleluja!) Att jag vaknar imorgon, går på dagens enda lektion och att mörkret har flytt sin kos.
Jag hoppas jag klarar av att ta studenten med avgångsbetyg i de kurser jag går och att jag inte behöver läsa om något i höst. Om jag lyckas med det, om jag står där med min vita mössa på huvudet och har klarat av det - då ska jag vara så himla stolt över mig själv. Att ta studenten kommer betyda långt mycket mer för mig än att jag gjort klart min grundutbildning. Det kommer innebära att jag överlevt ett år jag inte trodde var möjligt. Att kvällar som den här faktiskt inte tog knäcken på mig och att jag klarat mig ur detta mörker. Att jag är fri.
Kvällar som den här lever jag på hoppet om att allt kommer bli bättre. Hoppas med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar