Hektiskt dag igår och jag var hemifrån i 14,5 h i sträck - något jag inte varit på länge om man inte räknar stunder då jag varit hos Alexander eller bortrest på annat håll. Dock märker jag hur trött jag blir, en dag kanske funkar att vara iväg så länge, men inte fler tätt inpå.
Men idag är jag glad, för jag och Andrea har just skickat in vårt projektarbete. Även om vi säkert kommer behöva justera det lite så handlar det inte om många timmar och inte heller om mycket press. Vi är i princip klara - fantastiskt. Som vi har längtat och kämpat.
Snart kommer min familj hit, eller den delen av min familj som inte bor i mitt hem men i mitt hjärta. Vi ska äta kvällsmat och mysa som alla andra onsdagar. En av veckans höjdpunkter helt klart!
Hoppas ni alla har en bra kväll och tack till er som kommenterar även om jag inte vet vilka ni är. Det peppar mig att fortsätta skriva här och puffar mig att ta ännu ett steg i kampen att bli fri. Tack!
KRAM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar