Veckan började stressigt med mycket måsten och lite tid. Alexander kom hit och hjälpte mig på rätt köl igen, men då kom sorgen som ett brev på posten. Morfar blev mycket sämre och besöken på det som från början var tänkt som ett tillfälligt boende blev täta. Sedan dess har jag varit där oftast flera gånger om dagen med en klump i halsen men med värme i hjärtat. Även om jag inte ångrar en sekund att jag är med nu på slutet så är det jobbigt, sorligt och tar mycket energi att och vaka. Därför var det mycket välkommet med ett dygns paus ute i Söråsen. Igår hade vi kalas för A och idag har jag mest bara andats frisk luft och solat näsan intill gödselstacken. Det stället är frid för mig. Inte just gödselstacken såklart, men Alexanders barndomshem.
Var hos morfar nu på kvällen igen med lite ny energi. Mamma och pappa som vakat hela natten sover redan och jag ska försöka göra detsamma. Resten av livet har liksom fått pausa nu. Mammas ord "man får vara glad om man gjort något av det man tänkt göra den här helgen" stämmer bra in på mig. Jag fick vara i Söråsen, jag fick flera timmar hos Knutte och jag har faktiskt skrivit ett litet skolarbete. Att resterande uppgifter har fått läggas på hög är en annan sak. En mycket oviktig sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar