Den här bilden hittade jag på instagram häromdagen (vill ni följa mig där heter jag jonnali för övrigt) och jag tycker den är fantastisk. Den bygger på den här texten som är vanlig i kristna sammanhang. En fantastisk text som beskriver Guds oändliga kärlek. Men trots detta tycker jag serien på bilden har en poäng. Ofta famlar vi i mörker, tycker livet är väldigt jobbigt och undrar varför Gud inte kommer och bär oss. Så var hela min höst, och precis som killen på bilden tvivlade jag aldrig på att Gud fanns, jag mest bara gjorde ingenting för att komma närmare honom. Jag var ju drabbad av depression, vilket gör det hela lite annorlunda, men i allmänhet när livet är tungt och vi undrar var Gud är i det hela tror jag att det många gånger är Guds sätt att säga "Hörru, sök dig till mig, följ min väg och lev i min kärlek så kommer du känna en förändring". Han vill inte stötta oss i något Han tycker är fel, han vill inte peppa oss att fortsätta den leriga vägen. Nej Han vill leda oss på Hans väg. Han vill inte att vi ska vandra en väg som inte är bra för oss, han vill istället att vi ska byta fokus och gå intill honom. På en väg som är Hans.
Den vägen är inte lerig. Det betyder dock inte att den är lätt och utan svårigheter, men en sak vet jag
det är värt det.
Det är värt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar