När vi planerade vårens tonårsaktiviteter fick vi en idé. Vi ville bjuda hem oss till några av församlingens pensionärer för en mysig kväll, en enkel kväll att få prata om saker och lära sig av någon som levt lite längre än en själv. Sagt och gjort. Vi informerade på gudstjänsten om att vi ville bli hembjudna och många par öppnade sina hem för oss. I fredags var det dags. Vi tonåringar delade in oss i grupper och åkte hem till olika par i stan.
Jag och Sofia fick komma hem till Britt-Marie och Erik som bodde i ett fantastiskt hus. Vi blev bjudna på pizza och chokladkaka och fick höra deras helt otroliga kärlekshistoria. De var fortfarande så kära i varandra, Erik kallade sin fru för "gullet" eller "hjärtat" och pratade om hur mycket han älskade sin "Bibbi". Han berättade om hur hans liv hade förändrats när hon blev en del i hans liv för 20 år sedan och hur fantastiskt det var.
Jag hade en underbar kväll, fick många tankar om hur livet kan vara, förändras, bli svårt och sedan bra igen. Om hur viktig kärleken är men också om hur allting inte blir som man tänker - men bra ändå.
Jag beundrar dessa två personer. I höst ska jag följa med dem när de volontärarbetar på en retreatgård. Men innan dess ska jag krama om dem flera gånger och berätta hur mycket kvällen hos dem betydde.
Jag tänker bjuda hem mig till fler pensionärer. De blev så glada och hade så mycket att berätta. Jag vill lyssna, jag vill lära mig och jag vill förstå mer om hur livet varit för andra. Jag tror att livet blir som bäst när man delar det med andra. Det är sådana stunder man kommer ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar