Fina fina vännen Lovisa har peppat mig hela kvällen nu. Sagt till mig att "nu pluggar vi i 17 minuter och den som har skrivit mest får... någonting". Så då gjorde jag det. Hon skrev lika mycket, så vi ska bjuda varandra på fika. Men hur som haver har jag börjat lite nu i alla fall. Så himla skönt att någon annan tror på mig när jag själv inte gör det.
Lovisa är så himla bra. Fast att vi ses väldigt sällan är allting liksom som vanligt ändå. Kanske blir det så när man känt varandra sedan man var några dagar gamla. Jag retar henne för att hon inte har råd med mat och hon säger att hon ska sparka mig om jag inte gör något vettigt. Vi båda vet att hon skulle få äta hos oss varje dag om hon ville och att hennes sparkar nog inte skulle göra så ont.
Det spelar liksom ingen roll. Idag var hon vad jag behövde. En vän som vågar vara nära även när det är svårt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar