om att vara lyckligast i världen.

När jag vaknade i morse vid halvnio-tiden funderade jag på om allt var en dröm. På om jag inbillat mig att min älskade pojkvän sovit vid min sida hela natten, vaknat och klagat på att täcket inte täckte hans fötter, kysst mig godmorgon och sedan gått upp. På om jag det verkligen hade hänt att jag drog täcket kring mig, gick upp till hallen och kysste honom hejdå sa min vanliga ramsa: körförsiktigtochinteförfortochsmsanärdukommerframsåjagkanslutaoroamig och sedan lyssnade till när han sa att jag var söt med ett hår som stod åt alla håll och såg helt yrvaken ut. Jag funderade på om allt detta faktiskt hade hänt innan jag gick och la mig igen för att vakna någon timme senare. 

Jag var tvungen att smsa honom och fråga. 

Det hade hänt sa han. 

I så fall är jag lyckligast i världen. 

För jag fick sova intill min pojkvän hela natten, jag fick värma honom när täcket var för kort, jag fick hans morgonkyss innan han steg ur sängen, försiktigt för att inte trampa på mig som alltid vill ligga ytterst. För jag fick svepa täcket omkring mig, se honom knyta skorna i hallen innan han sa att jag var söt. Jag fick en puss och ett löfte. (som han visserligen glömde bort men ändå). 

Men det bästa av allt. Det var att det kändes som en dröm. Jag fick njuta både när det faktiskt hände och  sedan ännu en gång. Jag fick bli varm i hjärtat en gång till. Dubbel injektion av kärlek kan man kalla det. 

För allt hade hänt sa han. 

och det betyder att jag, jag är lyckligast i världen.