Igår var vi på bröllop, min fina kusin Josefine gifte sig med sin Kalle och allt var så vackert att jag höll på att börja gråta under hela vigseln. Solen tittade fram när vi kastade ris och minglade utanför kyrkan och sedan väntade en fantastisk fest. Det var god mat, fina tal, roliga spex och god tårtbuffé till avslutning. Efter det fick vi vinka hejdå till brudparet och önska dem all lycka i världen.
Jag som aldrig brukar gå i skor med klack tänkte testa det igår. Jag ångrade mig bittert och fick gå barfota större delen av kvällen, ajajaj. Hur som helst var det en underbar kväll och det var så fint att få ha Alexander vid min sida. Jag är så himla kär i den mannen. Han kan få mig att skratta och längta efter framtiden. Igår sa han att jag skulle få sova på hans arm hela natten och i morse väckte han mig med massa pussar i hela ansiktet. Hur lycklig får man bli?
Jag längtar efter ett liv med honom. Men jag har också ett redan nu. Det gör mig alldeles knäsvag av tacksamhet. Förhoppningsvis får vi bo närmre varandra i höst och det vore fantastiskt. Skulle vara så skönt att kunna ses spontant, ringa och säga "du, vi ses om 5 minuter jag har köpt glass" eller bara få ha lite mer vardag tillsammans. Men blir det så att vi får bo 5 timmar ifrån varandra så får det gå det också. Hellre det än ett liv utan honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar