om en vår som blir vår. för att vi gör den till det. till vår alldeles egna.

Det är vår nu. Det är vår vår nu. Din och min. 

Att få vakna av att du drar mig intill och kysser min axel, att du stryker mig över håret när du tror att jag sover. Att ser på mig och älskar. Det är så himla fint. 

De första blommorna jag fick av dig var en bukett vitsippor en kväll när vi gick på grusvägen hemma i Söråsen för länge sedan. Nu växer de där igen. Ett år har gått, ja mer. Vi har grälat, gråtit, hållit om och hållit ut. Väntat på den dag då det bara var vi och inte något mörker. Jag tror den är här nu. 

För det är vår vår nu. Din och min. 

Och jag är lyckligast i världen över att få vara din.