Igår frågade någon hur jag mår och jag sa
bra, mycket bättre än på många långa månader.
Det är så fantastiskt. Jag mår bra, jag mår BRA. Jag känner livsglädje och att jag gör meningsfulla saker och det stärker mig så mycket. Jag orkar gräva ett trädgårdsland och jag kan och vågar köra traktor alldeles själv fast att jag knappt vet hur man gör och inte når fram till pedalerna i maskinen som är gjord för män. Jag orkar koncentrera mig mycket längre än förut och tappar inte ord lika ofta som för några månader sedan. Jag kan vara påhittig och drivande i saker och jag börjar få kläm på vem jag är igen. Jag orkar med skolan ganska bra och även om jag är trött så är det mer en fysisk trötthet än en psykisk.
Jag känner mig frisk. Skör men frisk. Jag njuter så det ryker ur öronen.
Men jag är inte fri. Jag skulle kunna halka dit igen, läskigt snabbt. Därför ska jag träffa psykolog igen, få lite mer kött på benen i hur man står emot och motverkar återfall. För jag vill inte gå runt och vara rädd för livet mer. Jag vill njuta utan förbehåll. Jag vill vara fri.
Det är min tur nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar