Jag har ganska ofta olika färg på mina strumpor, mest för att tvättmaskinen äter upp den ena strumpan i paret ibland.
Jag är 19 år och 4 månader och sover fortfarande med nallebjörn, Kråkan heter han ifall ni missat det.
Jag har en guldfisk som sjunger på sista versen.
Jag är väldigt dålig på att städa mitt rum och därför är det ofta svårt att se min ena säng under allt som ligger där.
Jag har sjukt dålig hårkvalité och mina vänner brukar kalla min rishög till hår för svinto.
Jag är sjukt allergisk mot något som växer på våren/sommaren. Vet dock inte vad men usch vad jobbigt och tråkigt det är.
Jag tycker ohälsosamt mycket om kladdkaka och choklad.
Jag tycker om rosa och blommiga saker just nu vilket gör att mitt rum (när det är så städat att man ser det) är väldigt romantiskt och flickigt.
Jag spelar piano och sjunger gärna. (Bor du i närheten och vill att jag kommer till din församling och sjunger - hör av dig!)
Jag har alltid tre ringar på min högra hand. Mest för att det är fint och lite för att mina fingrar har blivit för tjocka för att få av dem på ett smidigt vis.
Jag har helt mirakulöst nog den senaste månaden utvecklat något slags intresse för saker som växer och har anlagt mitt egna morotsland som jag (än så länge) vårdar ömt. Har tidigare aldrig i hela mitt liv fått en blomma att överleva en längre tid.
Jag har en månad kvar av min gymnasietid. EN MÅNAD. Sen är jag klar. Finito. Tror ni fattar hur skönt jag tycker det ska bli.
Jag älskar att gå på picknick, allra helst om jag har en fin klänning på mig dagen till ära och har en sån där riktig snygg-dag.
Jag tycker inte om glass egentligen men äter det ibland. Piggelin är den enda glass jag kan bli sugen på. Godis och kladdkaka däremot..
Jag tappar alltid bort saker. Jämt. Jag är också ungefär sämst i världen på att leta efter saker. Jobbig kombination. Men har en syster och mamma som är bra på att hitta dem åt mig igen vilket är hemskt skönt och värdefullt.
Jag älskar relationer, att prata med människor och dela livet. De stunderna är jag som allra lyckligast. Eller ännu hellre de stunder man delar livet med varandra - utan ett ord. För att de inte behövs.
Jag tycker om att blogga och ännu bättre om att få lite respons på det som skrivs. Då blir jag peppad att fortsätta.
Jag längtar efter en sommar och en höst. Och det, att längta efter framtiden är inte längre något jag tar för givet. Därför är jag tacksam för min livsglädje och energi.
Jag vill vara ärlig och öppen här i denna blogg och hoppas att ni genom detta inlägg har lärt känna mig lite mer. För ibland kanske små detaljer kring en människa berättar mer än en hel livsberättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar