Jag har världens bästa vänner. Så tacksam.
Något jag har fått lära mig det senaste året är att be om hjälp. För mig brukar det vara svårt att ta emot hjälp när någon frågar om det finns något de kan göra. Att därför vara den som ber om hjälp utan att först ha fått ett erbjudande är därför ännu svårare. Men jag har tränat, små steg, små saker. Det går bättre nu. För jag har insett att jag klarar inte allting själv, jag har massa människor runt omkring mig som mer än gärna vill hjälpa mig i livet - det är dags att ta emot nu.
Idag har jag tränat på att ta emot. Jag lät mig själv somna medan Alexander körde oss från Jönköping till Söråsen istället för att vara vaken och vara social. Jag lät hans mamma hjälpa mig att baka massa kakor till min studenfest. Jag lät mormor och mamma sy klart ett projekt jag startat. Jag frågade om Maria, Maria och Eugenia kunde komma hem till mig och hjälpa mig att baka. Det gjorde de. Utan att tveka. Pappa diskade efteråt. Alla hjälpte mig. Allt blev bra, allt blev klart.
Jag hade aldrig hunnit allt detta på egen hand och det hade dessutom varit tråkigt att fixa allt själv. Nu fick jag en fantastisk dag där vi uträttat mycket - tillsammans.
Är så tacksam för vänner som kommer hem och gör kvällsmat till mig och min familj. Som plockar i diskmaskinen och åker och handlar. Som äter den sista torra kanten på osten utan att rynka på näsan och som bara är. Med mig. Så otroligt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar