Jag har den senaste veckan varit i någon slags svacka. Tålamodet börjar tryta, min ork och kämparglöd likaså. Jag vet att jag mår mycket bättre nu än innan, samtidigt är jag sjukare än någonsin. För inte ens receptbelagda mediciner och väldigt mycket tid för återhämtning tar bort mörkret. Det gör mig förbannad om jag ska vara ärlig. Jag är så otroligt trött på detta nu.
Jag vill vara frisk. Jag vill klara av att vara vaken hel dag, jag vill klara av att gå och lägga mig utan tårar, jag vill orka en dags aktiviteter utan att bryta ihop. Är det så himla mycket begärt!? Jag blir så ledsen och utmattad av denna kamp. För jag kämpar ska ni veta. Och jag har träningsvärk i hjärnan av den brottningsmatch som ständigt pågår där. Ibland vinner jag. Ibland vinner Mörkret.
Jag vet att man inte får ge upp. Att jag inte kan lägga mig ner och förvänta mig att mediciner ska lösa min sjukdom. De har bidragit mycket, och det är nu jag ska ta vid. Det är nu jag ska ro det iland.
Problemet är att jag inte orkar. Att jag inte förstår hur jag ska göra. Hur det någonsin ska bli bra igen och hur jag ska hitta tillbaka till den Jonna jag vill vara.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till mer. Samtidigt vet jag att svaret finns där. Det är nu jag ger upp kampen och lämnar den till Dig. Som så många gånger förr.
Gode Gud. Jag är så himla less på det här nu. Pallar seriöst inte mer. Jag vill vara frisk! Jag vill hitta mig själv igen och jag vill att det där förbannade mörkret ska fara så långt bort att jag aldrig mer behöver se det. Snälla Pappa, hjälp. Jag vet att du har lovat att ta mig till andra sidan.
Det är dags nu. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar