Vi gick en sväng ute i vintervädret förut min skatt och jag. Hon brukar vara den bästa medicinen mot mörkret och mycket riktigt hjälpte det även denna gång. När hon skrattar och sjunger för sig själv värms mitt hjärta och mörkret har inte mage att stanna kvar just då. Så jag kan andas då, leva då.
Vi trängde ihop oss i pulkan båda två och for nedför backen mellan husen. "Igen, igen!" sa du och jag uppfyllde din önskan med glädje. Jag blir hel och mitt hjärta läker i din närhet lilla E. När du sitter i min famn, när du skickar slängpussar och blåser på min mage så blir jag varm och lycklig ända in i själen. För jag vet att du menar allt du gör, för att när du säger att du vill vara med mig så vill du det och inget annat. Och när du kramar mig hejdå och blir ledsen för att jag ska gå så vet jag att du menar det med. Jag behöver inte fundera så mycket, du visar att du tycker om mig och jag varken kan eller behöver reflektera över om du är ärlig. Det vet jag att du är.
just därför kan jag andas. och just därför vågar inte mörkret vara kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar