Just nu är jag rädd. Rädd för att somna och rädd för att vakna. Önskar att jag befann mig lite närmre mitt hjärtas kärlek. Han som skulle hålla mig i sin famn tills lugnet kommit över mig och stilla smeka min arm tills jag slutit ögonen och låtit sömnen komma. Han som sedan skulle ligga där intill hela natten, redo för kramar och "såsåsåja.. Det var bara en dröm älskling, bara en dum mardröm. Allt är bra nu, och jag är här. Försök somna om nu."
Och jag skulle veta att han hade rätt. Jag skulle sluta mina ögon och våga sova. Bara för att han låg intill.
Men nu är han inte här. Han som ska säga att allt blir bra. Han som ska hålla om mig.
Jag är ensam.
Och jag vågar inte sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar