Kom på - jag måste ju visa er! Vi har nu pyntat våra skåp i skolan. Det blev väldigt fult men mycket originellt. Det finns nämligen en tradition att alla treor på skolan under sitt sista år på gymnasiet pyntar taket över klassens skåp. Det hela urartar oftast och blir till en tävling mellan klasserna. Just min klass blev nog inte så populär då vissa delar av vårt pynt var stulet från andra klasser. (Till exempel en tall och någon adventsljusstake som blev hängande upp och ner i taket) Resten av våra dekorationer fick vi av de treor som tog studenten förra året. Vi slängde helt enkelt bara upp allt i taket - smidigt och snyggt (?). Heja oss! (förutom stölden då,.. även om det var ganska kul och alla dessa saker blev tillbaka-stulna fortare än kvickt)
Jag kände när jag stod där på mitt skåp att jag just då var jag där jag ville vara. Studenten har aldrig varit närmare än nu och just i det ögonblicket var jag bara... glad.
Jag reagerade faktiskt på frånvaron av mörkret. Ville mest bara säga det - det finns stunder som jag är frisk rakt igenom nu. Dessa stunder kommer bli fler. Jag njuter varje gång.
Hej du underbare!
SvaraRaderaLäser dagligen din blogg som jag av en ren slump hittade fram till. Tror att det var en googling på kärlek och kristen som förde mig hit och det var sannerligen Guds ledning.
Har läst ditt inlägg "om att älska" och "om mörkret" tusentals gånger och det ger mig styrka samtidigt som hjärtat gör ont.
Jag har mött mannen i mitt liv, han som jag vill dela allt med. Men jag tvivlar så starkt på om han kommer stanna vid min sida så länge mitt mörker är med.
Hur gör jag för att komma över denna rädsla? Kramar till dig.
Oj, jag blir alldeles tårögd här. Tack för förtroendet. Känner att jag hemskt gärna vill hjälpa dig, men kanske är det inte helt rätt forum här? Vill du maila mig så kan vi hålla kontakten så? jonnalindroth@hotmail.com är min adress.
SvaraRaderaJag kan givetvis fundera lite över detta och skriva ihop något klokt också :)
Kramar till dig med. Vi ska slå det där förbannade mörkret.