Inatt har jag sovit 8 timmar i sträck utan mardrömmar. Vilken lycka! Tror seriöst det var 2-3 månader sedan jag sist gjorde det. Hurra. Jag vaknade och gjorde frukost på sängen till mig själv. Sedan kröp jag ner under täcket igen och såg på julkalendern och åt min pepparkaksdeg (Inte så sunt jag vet, men det är ett måste för mina frukostar i december. och november.. och oktober.) drack mitt te och åt mina mackor.
Och här ligger jag kvar. Under täcket, i pyjamas. Och funderar.
Just nu känns det jobbigt att vara sjuk, att vara svag och skör. Jag vill leva och jag vill leva nu. Inatt ska mina klasskompisar åka runt och lussa för våra lärare och jag vill så gärna vara med. Jag vill klara av en natt utan sömn med massa roligt istället. Jag vill inte behöva missa ännu mer på grund av denna sjukdom. Bajs.
Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill vill vill. Men till vilket pris? Tänk om jag dippar totalt efteråt och resten av veckan (som innehåller mycket kul) blir helt jämnad med marken? Det vore tråkigt och väldigt dumt. Skulle det vara värt det?
Men tänk om det går bra, tänk om jag klarar av att hänga med och får en minnesvärd natt och jag faktiskt orkar med resten av veckan ändå?
Jag vet verkligen inte.
Just denna morgon suger det ovanligt mycket att vara sjuk. Främst för att jag inte känner mig så sjuk längre, och vill mycket mer än jag orkar. Så svår balansgång och så läskigt att jag blir alldeles svag.
Idag vill jag bara vara som vilken annan tonåring som helst. Jag vill inte behöva tänka på mediciner och ork och konsekvenser. Jag vill vara med, jag vill vara Jonna och jag vill leva. Nu.
Hej fina! Jag känner likadant. Vill inte behöva sjukskriva mig, vill inte behöva sova varje eftermiddag, vill inte behöva gå och lägga mig en stund efter frukost eftersom huvudet och viljan inte kan samarbeta med kroppen. Vill inte bära på stundtals ångest och vemod.
SvaraRaderaMen efter det som varit behöver jag lära mig att vila. Beundrar dig och funderar ibland på vad som utlöste din depression? Vill du/orkar får du gärna berätta någonting.
Styrkekramar.
Jag förstår verkligen vad du menar, på något sätt ändå skönt att veta att man inte är ensam. (Även om jag för allt i världen inte önskar någon annan det här)
RaderaTack! Är det något som värmer mitt hjärta mitt i detta mörker så är det att jag uppenbarligen får betyda något för andra och hjälpa ni okända där ute. Blir så glad när ni hör av er och låter mig veta. Tack!
Jag ska fundera lite, jag personligen har lätt att vara öppen men ibland är det svårt att vara det utan att såra andra. Vi får se, håll utkik!
kram!
Absolut! Vi är inte ensamma, vi är nog fler än vi förmår oss förstå! Och det är bara temporärt. Ljuset övervinner mörkret varje morgon och en dag ska gryningen nå dig och mig för en lång lång tid.
RaderaKRAM!