Igår ringde min lärare Elizabeth som jag hade i högstadiet till mig. (Hon är för övrigt orsaken till att denna blogg finns. Hon gav oss i uppgift i svenska att starta en blogg som vi sedan skulle hålla aktiv under några månader. Vi skulle läsa varandras bloggar och kommentera varandras inlägg. Väldigt rolig uppgift och jag slutade aldrig blogga efter det trots att den kursen är slut för flera år sedan.) I alla fall, hon ringde för hon hade hört att jag inte mådde bra och ville prata lite och ta hand om mig.
Hon ville också bjuda mig på fika så idag har jag varit hos henne i flera timmar. Det var väldigt mysigt och jag uppskattade hennes omtanke så mycket. Vi drack många koppar te och hann prata om både jobbiga och ljusa saker. Det var fint.
Tänk vad fantastiskt det är att så många människor bryr sig om mig. Jag förundras över det rätt mycket. Fina fina Elizabeth. Tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar