Nu har lucialinnet åkt av och glittret slutat klia i håret. Jag är hemma igen och klockan är snart en timme efter midnatt. Det känns okej ändå. Tårarna brände i ögonen när jag gick hemifrån, så ledsen var jag över denna sjuka, över denna orkeslöshet och över att känna sig så svag och skör. Känslorna är desamma även nu, men jag kunde koppla bort dem i några timmar ihop med min klass. Vi var hos Andrea någon timme först innan vi gick ut till Strandbaren. Det var första gången i mitt liv jag fick visa leg för att komma in på krogen... antar att det är ännu en sak att bocka av på listan över händelser i livet? Måste dock erkänna att jag inte riktigt förstår poängen. Känner mig mest obekväm i situationer där allt för mycket alkohol är inblandat. Dock tycker jag det är viktigt att vara med och jag umgås gärna med mina vänner var vi än befinner oss.
Men trots att jag var väldigt ovan vid den situationen var det skönt och roligt att orka vara med om än bara för 4 timmar istället för en hel natt. Min klass var väldigt förstående och visade massa uppskattning för att jag åtminstone var där en stund. Det gjorde mig glad. Nu sitter de alla i bussen mot Linköping och jag önskar dem en trevlig natt. Själv tänkte jag sova.
Hade för övrigt en väldigt mysig stund med lilla E i förmiddags. Hon hade med sig sin bagarmössa och förkläde och bakade pepparkakor med ett leende på läpparna. Det smittade av sig. Den ungen vet vad hon ska göra för att värma mitt hjärta. Vi bakade, pratade och åt frukt (för att blanda ut all deg som slunkit ner under bakandet lite..) och hade det väldigt fint.
En ganska vemod och ledsen dag är nu över. Den har innehållit ljusglimtar med, bakandet med lilla E var fantastiskt och även kvällen med min klass. Men trots det svider det lite i hjärtat att vara sjuk. Det går inte att komma ifrån. Så nu ska jag försöka sova och hoppas att dagen imorgon blir bättre.
Jag hoppas jag får sova lika gott som förra natten. Det skulle innebära ett rekord. 2 nätter i rad utan mardrömmar och orolig sömn. Det skulle jag behöva. Framför allt skulle det göra mig ledsen om jag missar en natt med klassen för att sova och sedan ändå inte får göra det. Så nu håller vi tummarna.
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar