Vi promenerar i snön, jag är så kall att jag inte känner mina tår och du huttrar minst lika mycket som jag. Pappa förbarmar sig och hämtar oss halvvägs hem. Mamma bäddar ner oss framför brasan och serverar te och mackor till till de två isbitarna. Vi ligger kvar framför brasan i någon timme, jag somnar på ditt bröst. Du håller armarna om mig och drar dina fingrar i mitt hår. Du säger att du vill vara här och ingen annan stans. Jag tittar in i elden, njuter av stunden och känner hur hjärtat blir varmt.
Jag skjutsar dig till stationen och precis som alla andra gånger känns det lite vemodigt att säga hejdå. Titta under kudden säger du. Jag ler och kysser dig en sista gång för denna helg. Jag kan hålla mig en stund när jag kommit hem men klockan är mycket jag kryper ner under täcket för att sova. Under kudden ligger en liten överraskning och jag ler. Du är det finaste jag har. Och för första gången på flera veckor fick jag sova utan mardrömmar och hemska tankar.
Jag ska sova med din lapp under kudden inatt. Så känns du nära igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar