Jag sitter och funderar på om idag är en vanlig dag. Både och tror jag. Vaknade som vanligt av hemska mardrömmar helt genomsvettig. Gick upp till pappa och fick en kram. Somnade om och tog mig till skolan efter en frukost framför brasan. Hade en lektion och satt sedan och pratade med Andrea medan vi låtsades arbeta med vårt projekt. En ganska förmiddag måste jag säga. Mycket mysigt.
Sedan dess har jag varit hemma en vända, gått en lång promenad med Joel och pratat om livet. Nu ligger jag på vardagsrumsgolvet och försöker komma på hur mycket jag orkar göra. Ikväll ska jag på julbord med Svensk Personlig Assistans där jag arbetar. Har sett fram emot det väldigt mycket, så jag tror det får bli några lugna timmar innan jag ska dit så jag orkar. Man får välja och prioritera på ett helt nytt sätt nu för tiden.
Vad jag vill säga är egentligen att en vanlig dag inte längre består av massa gråt, noll energi och enbart hemska tankar. Idag har jag ju både cyklat till skolan och hem samt promenerat lite. Ikväll ska jag dessutom äta massa god mat med trevliga kollegor. Hur fantastiskt är det inte att jag orkar så mycket mer nu?
Samtidigt är det svårt - jag måste hålla igen och inte tro att jag är piggare än jag är. Mitt hjärta vill mer än min kropp och hjärna orkar. Om jag inte är försiktigt kommer smällen,
och den smäller hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar