Jag heter Jonna, fyller 18 år om några veckor och går andra året på Samhällsprogrammet. Jag bor med min syster och våra föräldrar i ett hus uppe på ett berg bredvid världens bästa grannar. Vi blir lite som en gemensam familj som ibland delar på mat, kläder och barn. smidigt och mysigt! Jag tycker om sånt - att försöka dela med sig av vad man kan. livet blir så mycket smidigare om man hjälps åt!
Jag tycker mycket om att baka, särskilt kladdkaka. jag önskar jag kunde baka bröd, för det är så väldigt mycket godare med hembakt bröd än köpt och dessutom skulle det göra mamma glad om det låg lite nybakta limpor på köksbänken ibland.
Jag tycker om att sjunga, gärna i kör och tillsammans med vänner i kyrkan. Bland det bästa jag vet är att få utmana mig själv vad det gäller musiken. Min församlings kör har satt upp ett antal musikaler och det har varit fantastiskt roligt att vara med i de projekten.
Sedan älskar jag att ibland låta min kreativa sida komma fram även om det visserligen inte händer så ofta...det är fantastiskt kul att pyssla och sy. Jag gillar också att fotografera och att sedan sätta in bilderna i fina album. det är så roligt att sitta och minnas fina stunder och ögonblick senare i livet!
Vad jag egentligen tycker mer om än att både baka, sjunga och pyssla är att möta människor, att dela livet. få saker är så fint som samtal, om att fundera över knepiga saker tillsammans. dela tårar, skratt, sorger, med och motgångar. ensam är inte stark. ja, vad jag tycker mest om är att dela livet. i alla dess skeden.
Jag är en sådan där person som gör 100 saker samtidigt, vilket oftast reder ut sig till slut men som ibland gör livet lite extra komplicerat. Men jag tycker om att engagera mig, att få bidra med det jag kan.
Jag tänker mycket, funderar och filurar, ibland kommer jag på något smart, ibland inte.
Jag är en sån person som nog är lite knäpp ibland, som vänder upp och ner på saker. ibland skäms jag, ibland inte. huvudsaken är att jag är jag.
Sedan har jag en sak till som jag tycker mycket om - Gud. Jag är kristen och det påverkar mig mycket. Egentligen hela mitt liv. Men det får det bli ett helt inlägg om senare i kalendern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar