Jag försökte hitta en bild på min fina stad - Tranås - i min dator, förgäves. jag verkar visst aldrig ha fotat den. men hade jag gjort det, då skulle jag ha visat er ett foto på vår fina storgata med alla affärer (eh, ja. alla stadens affärer får rum på varsin sida om storgatan vilket är väldigt smidigt. man går ett varv och sen är man klar, hehe...). jag skulle visat hur alla träden längs med gatan lyser precis som de gör på liseberg. och jag skulle visat ett foto på skogarna där man irrat omkring oräkneliga gånger på orienteringslektionerna på idrotten, på sjön med alla dess öar. och så skulle jag visat ytterligare ett foto taget från stans utkikspunkt så man fick se hela bygden. själva centrum i en dal med villaområderna på höjder runt omkring så att det ständigt är uppförsbacke vem man än ska till. (med andra ord kan man inte ens glädja sig med att "jamen då blir det nerförsbacke hem sen", för då måste man ju uppför berget till sitt eget hus)
men trots att jag har hört att av alla sveriges städer så är tranås den där det är lättast att få tag i knark, så jag gillar min stad. jag är född här. jag har vuxit upp här. kommit fram till vem jag är här. jag tycker det är en perfekt stad, tillräckligt liten för att man ska känna sig hemma, kunna heja på folk när man går på stan och känna sig som en liten men stor familj. men samtidigt är den tillräckligt stor för att inte alla känner alla, man kan få vara anonym ibland. (med betoning på det sista ordet) vi är tillräckligt många tusen för att bli en stad. men inte tillräckligt många för att bli en stor sådan.
jag skrattade högt när någon hade satt tejp på centrum-skylten vid början av storgatan så att det stod "centrum". men vad som var ännu roligare var att ingen brydde sig om att ta bort tejpen. vi tranåsbor verkar vara rätt nöjda med att vara sådär mitt emellan. i landet lagom är tranås staden som tar det hela till en ny nivå. ingenting för vara så mycket mer än lagom. ibland är det fruktansvärt frustrerande, ibland lite charmigt.
Jag har min familj här, de flesta av mina vänner här, mina jobb här och min skola här. jag har mitt liv här. allting på 10 minuters cykelavstånd. tranås är staden där bil är överflödigt. (hoppas inte pappa läser detta, för det är trots allt rätt långt att cykla några kilometer i snöoväder..). tranås är mitt hem. och jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar