jag beundrar dig. för att du är så stark. men också för att du vågar vara svag. för att du torkar mina tårar, orkar möta min smärta de dagar den finns, men också låter mig göra det samma för dig. jag beundrar dig för att du kan skratta så tårarna rinner trots att vi båda vet att det finns mer. du har lärt mig så mycket att du aldrig kommer förstå. det fina är att du säger samma sak.
när man får dela glädje och sorg med dig kan man inte göra annat än
beundra dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar