Jag stack näsan utanför dörren först för några timmar sedan, efter middagen. Då tog pappa och jag en promenad till Ica för att köpa äpplen och choklad. Det var underbart väder ute och mysigt att gå med pappsen. När vi kom hem hittade vi världens bästa grannar som spelade innebandy på gatan. Vi kom på att vår uppfart var en himla bra grej om man inte hade någon att spela med - bollen kom alltid tillbaka. Så där lekte vi en stund.
Sedan dess har jag pratat i telefon med min pojke, skrattat åt honom och med honom och ännu en gång kommit på hur mycket jag älskar. Nu sitter jag här, upppallad i vår säng och äter chokladen från Ica.
Har inte ens varit vaken i 10 timmar än (med undantag av de få minuter jag pussade Alexander hejdå tidigt i morse) men är trött som få.
Tänk vilket bra liv jag har trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar