Här är jag i lördags kväll på bussen mot Jönköping. Jag hade skyndat hem efter jobbet, hoppat in i duschen, slängt i mig lite mat och sedan fått skjuts av pappa till stationen. Så här pustade jag ut, laddade för en kväll i fjällstugan där det skulle vara en kväll för unga vuxna med konsert och annorlunda gudstjänst. Det var en fantastisk kväll och jag kände hur jag saknat att vara i sammanhang med många kristna.
Dagen efter åkte vi hem till mig, gick på picknick och segade mest hela dagen. Inte särskilt krävande aktiviteter kan man tycka. Ändå är jag totalt slut idag. Jag vaknade med sprängande värk i nacken och efter att ha sagt hejdå till Alexander som ska till Israel i två veckor somnade jag om för att vakna lagom till lunch. Jag har inte haft någon energi alls i kroppen idag, behövde nästan sova igen efter frukost. Har skrivit en uppgift till skolan men resten av de få vakna timmarna har jag inte gjort något alls. Dagens två lektioner fick helt enkelt klara sig utan mig.
Så vad vill jag säga? Jo, att det är himla svårt att veta hur mycket ork jag har. Jag håller på att träna upp mig igen, att fixa en normal vardag. Det är svårt att veta i förväg vad jag klarar av och hur mycket jag orkar. Jag får varje gång väga för och nackdelar, om en krävande aktivitet ändå kan ge energi kan det vara värt att vara däckad efteråt, men ibland är det precis tvärt om. Ibland är det just helgens aktiviteter som fyller på hjärtat och får mig att orka, ibland blir det tydligen för mycket. Jag kan aldrig "ta av reserverna" för de finns inte. Uppenbarligen kan jag varken spara eller slösa på energi utan varje dag har ett visst mått. Jag vill inte göra saker på helgen som gör att jag sedan inte orkar skolveckan som ligger framför men ibland skiter det sig. Så svårt!
De senaste veckorna har jag varit så glad, så lätt och så lycklig. Nu väntar en utmaning - två veckor utan kontakt med min älskade man. Han som brukar kunna vända på de värsta stunderna och hjälpa mig ur dem. Det kommer bli konstigt, tomt och mycket längtan. Jag hoppas få tillbaka krafter så jag orkar vara jag under tiden. Det får bli lugna veckor med fokus på skolan, på att ladda de batterier som knappt finns och försöka vara glad samtidigt. Det har gått sådär med den biten de senaste dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar