Jag har ju som sagt inte skrivit någonting här på nästan en vecka med förklaringen att jag har varit upptagen med att göra ingenting. Jag hade påsklov i lite mer än en vecka och det var underbart. Så jag tänkte visa er hur veckan såg ut ifall ni är intresserade, om inte annat får jag dela med mig och det är alltid fint.
I tisdags när min familj och jag kommit hem från turen till farfar och Linköping åkte jag ut till Alexanders gård Söråsen. Jag hade sagt till honom att jag hemskt gärna ville bo där i några dagar och ladda batterierna lite och han och hans fina familj öppnade sitt hem för mig. Tack! Jag stannade där resten av veckan och hade det helt underbart. Alexander jobbade på sin pappas företag så jag var mest för mig själv. Jag sydde lite när jag kände för det, det ni ser på bilden ska bli vimplar att hänga i taket vid festliga tillfällen. Det var en härlig känsla att uträtta något som inte var plugg och det gav mig lite frid i själen.
När jag tröttnat på att sy drog jag ut en solstol ur växthuset och la mig däri. Sen läste jag en stund innan jag tydligen somnade och sov i en timme. Det var ljuvligt må ni tro. Solen i ansiktet, inga ljud från något annat än kor och fågelkvitter och total ro. Underbart. (där kom det ordet för tredje gången men äsch, det får va.)
Ibland brukade jag ta på mig ett par stövlar och gå ut lite. Kanske hälsa på korna en stund, promenera runt "kvarteret" eller bara 100 meter ner längs grusvägen. Däremellan åt jag svärmor Kristinas goda kakor eller sov tupplurar på kökssoffan. När Alexander kom hem och åt mellan arbetspassen fick jag pussar i nacken och fina ord viskade i mitt öra. Kände mig lyckligast i världen. Ni förstår hur underbart det var kanske?
Jag mår mycket bättre nu. Mycket mycket bättre. För det mesta mår jag riktigt bra. Jag njuter. Men samtidigt är jag så skör och utan marginaler vad gäller energi eller tid. Därför krävs många prioriteringar och det är lite tråkigt. Helst hade jag velat åka till Ebba i Stockholm, gärna pluggat ifatt allt, hittat på massa äventyr och uträttat massa viktigt nu när jag var ledig i en vecka. Det hade varit mer "jag". Istället blev det 3 dagar på landet, i tystnaden och i lugnet och det var så välbehövligt att jag inte ångrar mig en sekund. Jag behövde andas. Nu pirrar det i mig igen av lycka. Jag är så tacksam och helt övertygad om att jag prioriterade rätt trots allt som inte hanns med.
Tack gode Gud för Din nåd.
För ja, allt är nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar