I morgon har jag återbesök hos den läkare som tog hand om mig akut i höstas. I början av min medicinering hade vi kontakt varje vecka, sedan varannan och efter det lite mer sällan. Nu var det länge sedan vi pratade - säkert 4 månader sedan - och det ska bli skönt att träffa honom igen. Jag hade tänkt säga att allting var bra nu, att vi nog kan räkna med att jag är frisk. Men de senaste dagarna har jag inte mått bra och det skrämmer mig lite. Jag ville kunna säga till honom att "hörru, det är bra nu". Det kan jag inte. Tror jag.
Jag pratade med Alexander igår, berättade hur ledsen jag är över att inte vara frisk. Han säger att det kommer gå över, att det blir bra till slut. Jag hoppas han har rätt.
Jag vet inte varför det har blivit sämre igen. Min motståndskraft mot tankarna är mindre än för några veckor sedan, jag är trött, ibland stressad och väldigt omotiverad. Det är tungt. Jag hoppas innerligt att det vänder. Som en vän sa:
Det räcker nu.
Det gör det verkligen.
Det räcker nu.
Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar